Serbolienska

Adem Ljajic har hamnat i blåsväder efter ett uttalande, där italiensk press vinklat hans allmänt kända knackiga italienska till att han var osäker på sin framtid.

”Konkurrensen är hård i Fiorentina [...] jag vet inte vart jag hamnar i sommar”.

Hans agent har dementerat det hela och menar på att journalisterna utnyttjat syftningsfel och vaga satser som ”vedremo” (vi får se).

Ljaja ska även ha svarat på en fråga om en påstådd konflikt med Mutu, ”nej, nej vi har en bra dialog” ska ynglingen ha svarat.

Stackars Ljajic som utan vännerna Nicola Gulan och Stevan Jovetic (i Tyskland för de sista testerna idag), inte tycks klara sig alltför väl på egen hand.

Kanske har pressen en dålig inverkan på honom och hans spel då han skymtats allt mer sällan under Fiorenitnas matcher. Själv menar han att det är på grund av konkurrensen.

”Frey, Vargas, Jovetic, Montolivo, Mutu, de är tillbaka. Det är enda skillnaden jämfört med tidigare och anledningen till att kvalitén höjts.”

Och trivs med den?

€ Baksidan av Myntet €

Våran ”presidente” (Thomas Wilbacher) och hans gästspel blir allt mer sporadiska på millevoci, men desto mer givande. Igår lämnade han in den kanske bästa krönikan/ekonomiska rapporten som gjorts på länge om vår klubb, undertecknad ”Swiss Ramble”.

Tack vare tabeller och statistiska jämförelser får vi ut följande.

• Fiorentina har nått sin ekonomiska kulmen och är den mest lönsamma klubben i hela Serie A
• Fiorentina är helt beroende av TV-intäkter och spelarförsäljningar
• Det saknas mycket i bitarna produktivitet och biljettintäkter (de som det uteblivna Cittadella-projektet skulle täcka).

De gröna siffrorna har vi till stor del att tacka Della Valles & Corvinos money management för,  men hur gör man med biljettintäkterna? Vem tar till sig ”non tesserati” och deras öppna brev? (ja det hamnar på Sandro Mencuccis bord, men sen då?).

Fansens missnöje är påtagligt, så pass att Della Valle försöker med enklare lösningar som ”Antognioni – kortet” och hans tio år för sent påkomna återinträde i klubben (ryktesväg),  för att återuppbygga de broar som bränts mellan stad och ledning för en alternativ fortsättning av ”progetto viola”.

Men fram till att renässansbågarna restaurerats över Arnos flodbädd så står hela Firenze för tillfället och trampar vatten.

• Cittadellaprojektet är lagt under is efter segdragna förhandlingar med kommunen
• Della Valle inväntar rätt tillfälle för att återuppta förhandlingarna eller sälja klubben
• Supportrarna har dragit sig från att hälsa på Artemio Franchi p g a  de stränga tessera-reglerna och utebliven satsning

Fansen gjorde sin närvaro hörd i Primaverafinalen som lockade flera tusen supportrar, ovana omständigheter på den här nivån och rekordhögt intresse. Med det menar man på att man inte gett upp hoppet för Fiorentina, men att priserna (€17 mot Lecce) och tessera gör det fördjävligt, rent av omöjligt för dem att gå på match. Frågan som ställs till ledningen är om man prioriterar biljettintäkter eller fullsatt arena?

”[...] mot Milan är det många av oss som är fråntagna möjligheten att följa Fiorentina då det idag är något av en lyx att gå på match”.

Biljettpriserna ser ut att få en nyckelroll inom den närmsta framtiden då TV-intäkter och bonusar är sparsamma i och med den uteblivna topp fyra placeringen.

Det lämnar oss till spelarförsäljningarna, ett måste för att projektet ska fortsätta vara självförsörjande och det enda alternativet då Della Valle inte lär vara lika sugna på att auktionera ut släktklenoder eller investera hårt förtjänta Tod’s – pengar i en ”söndagshobby” som man var bara för några år sedan. De spelare som står närmast till hands är självklart de med mest marknadsvärde, Gilardino, Montolivo och Vargas.

Vi ser allt mer ut att få förlita oss helt och hållet på Corvinos mästerliga pengahantering och hans ”linea verde” (Babacar, Camporese, Carraro m fl) och Della Valles ”plan B”, vilken ser ut att inkludera en kontraktsförlängning med Pantaleo till 2015 och nybyggda ”campini”.

Voci di mercato

Sex är de spelare i Viola som redan en och en halv månad innan sommarfönstret öppnar har börjat förknippas med olika destinationer.

Boruc, vinner med största sannolikhet inte målvaktskampen mot Frey trots en väl godkänd sejour i Firenze. Arsenal och AstonVilla nämns som kandidater.

Gilardino, trots agent Buzzos uttalande om en framtid trogen Fiorentina så är Lyon, Juventus och Roma ute efter Gilas signatur. Den sistnämnda destinationen skulle kunna innebära ett byte med Borriello.

Montolivo, press från alla tänkbara håll, Inter, Milan, Juventus, Roma och Napoli.

Santana, Violas nyttigaste spelare 10/11 har utgående kontrakt, han vill själv stanna men förknippas allt mer med en flytt till Roma eller Napoli.

Vargas, peruanen är inte lika het på marknaden som för ett år sedan, ändock intresse från Inter, Barcellona och Real Madrid.

Matos, primaveras seconda punta skuggas av Manchester City efter två inflytelserika år i Violas ungdomsled.

Och vilka kan då tänkas fylla deras skor?

I Roma andas man optimism och nysatsning i och med DiBenedetto. Med det kommer flera ur nuvarande trupp med största sannolikhet att lämna. Tidigare nämnde Borriello, svartmålade De Rossi och korsbandsskadade Mexés hör till de intressantaste namnen.

Många ser på Montolivos stundande flytt som det definitiva slutet på Della Valle – projektet. Jag ser hellre till de bytesmöjligheter det skulle kunna innebära, Mariga, Sissoko och Gargano för att nämna några.

Maxi Lopez har varit aktuell ända sedan Mihajlovic tog över rodret men Bolognas Ramirez tog i helgen över kandidaturen ”anfallsförstärkning” då Corvino kunde skymtas på stadio Rigamonti under mötet mot Brescia.

Eye of the Tiger

Det diskuterades blickar på senaste CaC. Lotito vs Marino. Kusligt tomt mot knivskarpt och genomborrande.

Vad räds Du mest?

Pro o anti Mihajlovic?

Jag gissar att valet för de flesta av er är enkelt. Själv har jag varit både skeptisk och kluven redan från resans start. Trots flera horribla insatser har det alltid funnits ursäkter, ursäkter som Sicke inte velat spela på och som gjort att han satt sig i respekt hos en del supportrar som jag. Splittrad trupp, skador och en ständig turbulens runt om klubben. Det där sista förresten hör till jobbet som violacoach så den stryker vi. Snart ett år har gått med Sinisa i styrsätet, vad har vi lärt oss utav det?

+ Född 20 februari.

+”Un tosto”, uno che non mollare mai, en överlevare. Hans största utmaning har varit att överföra gnistan till ett sömnigt manskap. Det har gett blandade resultat. Pasqual, Gamberini, Natali, Camporese, Ljajic, Donadel, Behrami, Comotto och Santana, alla har tagit vara på chansen som ett tränarbyte innebär. Babacar, Cerci och Marchionni har gjort sig omöjliga.

- Tråkig fotboll, Fiorentina 2010/2012 har stundtals, kanske till och med majoriteten av tiden varit en ren plåga att följa. Jag har börjat rispa in sträck för återstående omgångar.

- Dåliga resultat, som det ser ut nu missar vi europeisk cupfotboll nästa säsong. Det känns långt ifrån en fjärdeplats som var det uttalade målet.

Flera frågetecken har även dykt upp i samband med serbens coachande. Har han bra hand med unga? Babacar och Camporese är ju två vilt skilda historier. Är Mihajlovic bättre än sin föregångare att släppa fram talang eller har det varit omständigheterna som tvingat honom till de mer populära valen bland fansen?

Vilken är Mihajlovic roll i Fiorentina? Corvinos/Della Valles personliga nickdocka? Han har inte satt sig emot några spelarköp/uteblivna spelarköp än så länge, något hans föregångare inte var lika bekväm med. Byggs framtiden av Mihajlovic efter ADV’s uttalande? Klubbens balkanisering kanske rent av behöver ge Sinisa en ny chans i rodret?

Alzala!

-Höj bucklan! Den tredje i sitt sammanhang i Fiorentinas historia. Den är hemma nu och ”gli ragazzi di Buso” är dem vi ska tacka. Huvudpersonerna idag var Seferovic, Piccini och Carraro. I den ordningen. En strumprullare (assist Carraro), ett drömmål adresserat någon annanstans än slutdestination: krysset, och en iskall straff.

”Jag tillägnar mitt fantastiska men något lyckosamma mål till Firenze”! sa en rörd Piccini efter matchen, med Narciso Parigis ”Inno Fiorentina” i bakgrunden på Olimpico.

Vi andra får skylla oss själva, vi bor ju faktiskt inte där vi borde. Sergels torg eller närmaste fontän borde duga så här års. Hopp in!

Alzala quella coppa, Roma é nostra fratelli!

Returmöte i Coppa Primavera

————Seculin————-
––-Masi-—-Camporese-–
Piccini—————––Bagnai
——Salifu——Taddei—–
Acosty—Carraro—Matos
———–Seferovic–—–—
U20 – Fiorentinas val att anpassa sig till ett 4-2-3-1 från 4-3-1-2 såg ut att vara lyckat i första mötet fram till Seculins jättetavla. In forma – Seferovic petar Iemello som har småkänningar.

————-Montini———–
-Pettinari-Caprari–Ciciretti–
—-Florenzi——Viviani—
Frascatore——–——Sabelli
—–—Barba—–Antei—–
————Pigliacelli———–

Romas dito fortsätter i klubbens numer identitetsförknippande formation, som förde stora framgångar under mister Spalletti. Nya ansikten i returmötet är yttern Pettinari och Barba i mittlåset.

Matchstart ikväll 20:30 på Olimpico, Rom.

En kärleksförklaring & ett farväl?

Cesare Prandellis val att utse Gilardino som kapten för reserverna mot Ukraina var både en flirt till Firenze men även en kärleksförklaring till sina absoluta favoritgunstling. Kanske var det rent av ett vackert sätt att ta farväl?

Bindeln väljer sin bärare och inte vise versa. Ikväll i ett kyligt Ukraina slingrade den sig längre och längre ner på något ovane Albertos överarm. Som om den ville därifrån. Så i 77:e matchminuten fick den som den ville, en ny bärare, denna gång Montolivo och åter en blink till staden Firenze från ct Prandelli.

Men Gilardino då? Hans dagar i landslaget kan i och med detta ha varit räknade. Hungrigare, effektivare, yngre. Borriello, Matri, Pazzini. Han får se sig om axeln nu, il bomber di Biella…

1981 – 2011

30 år har gått sedan en fiorentinaspelare sist bar Gli Azzurris kaptensbindel. Då, Giancarlo Antognioni. Nu, Alberto Gilardino.

Voci di mercato

-”Santana har påbörjat förhandlingar med Napoli”, ”Donadel + Genoa = sant”, ”Inter eller Milan Montolivo?”, ”Tapas bar Barcellona för Vargas”, ”Frey och Boruc tål inte varandra, en måste gå”… mitt i all kakofoni hörs en ljuv och lugnande stämma:

”Var Gilardino spelar nästa säsong? Fiorentina, ingen tvekan om saken”.

Den kommer från Albertos agent Beppe Bozzo.

Il bomber di Biella kan på så sätt med största sannolikhet räknas med i 2011/2012 års fortsatta satsning på ”progetto Viola”, tillsammans med fixstjärnan Jovetic och övriga som bekräftats som oberörbara: Babacar, Ljajic, Camporese och De Silvestri, samt nyanlända Behrami och Neto.

Foto: Simona Cinconze