Auguri mister e ”no 1″!

Stort Grattis till Artur Boruc, 31, och Sinisa Mihajlovic, 42!

Vår för tillfället första sista utpost och tränare fyller nämligen år idag och inte bara… Hoppas att de båda önskar sig en vinst tillräckligt mycket en söndag som denna, precis som jag och ni andra fiorentini, polacker, serber, skandinaver eller var ni nu än härstammar ifrån. Kort och gott; ”fratelli”.  Går önskan i uppfyllelse skulle det innebära fem poäng närmare EL (om övriga tabellplaceringar  står sig) och fem poäng från salvezza (en liten påminnelse).

Forza sempre e solo Viola!

Un pó di ”boouwling”!

I en intervju med violachannel.tv berättar Gulan och Ljajic om sina intryck i Firenze. Småmärkligt och kul är att Gulan agerar tolk för ”Ljaja” i de ”knepigare” frågorna som kräver utförligare svar.

Ljajic: ”Han [Mihajlovic] har varit bra för mig [Gulan småfnissar och Ljajic rättar sig]… och inte bara, för alla.”

Gulan: ”Rapporten mellan oss och Mihajlovic är självklart på italienska, enbart, vi är ju i Italien. Ljajic blir bättre och bättre för varje match, han är bevis på att yngre spelare är mogna nog för spel i A-landslag [om uttagningen till Serbiens landslag]. Själv är jag mycket nöjd med mitt första år i Serie A.[...] Jag vet att jag kan ses som ett ”x” inför matchen mot Sampdoria, men faktum är att jag inte fick spela någonting med deras A-lag de sex månader jag var där. En fin stad, frågan är om man föredrar havet ellet Firenze. Jag trivs bra här.”

Ljajic: ”Jag med och jag var dessutom här för några år sedan och spelade mot finalen i ”toreno Nero Rocco” mot Perugia, den slutade 5-0 till oss. Om jag gjorde mål? Som alltid [skratt].

Gulan: ”Träningarna tar kål på oss, de är tuffa så det blir inte så mycket fritid efteråt. Kanske någon middag, ”un pó di boouwling” [tungt serbiskt uttal]. Det är jämnt och vi turas om att vinna, sist vann ”Jove”.”

MoViola: ”Inter kommer skakat”

8p: upp eller ner?

Riccardo Montolivo var först med att sätta Fiorentinas mål för säsongen: ”salvezza”, undvika nedflyttning. Ett uttalande han gjorde efter katastrofmatchen mot Lazio för fyra omgångar sedan, något han alltefter det fått stort beröm för i sin roll som kapten. Det verkar nämligen ha triggat den önskvärda effekten i omklädningsrummet. Krigarmentaliteten Sinisa efterlyste från första dagen på jobbet men fick istället näsrynkningar till svar. Kanske inte så konstigt med det mer delikata och eleganta spelarmaterial han hade till sitt befogande, inte minst Montolivo själv, D’Agostino, Ljajic med flera. Eleganta ja, krigare? Nej. Sedan tillkom en viss Behrami…

Gilardino följde igår upp i ”mixed zone” efter matchen, berättade om hans sätt att jubla över målet då han alltefter sin hands för två år sedan haft svårt att spela på ”la Favorita” och bekräftade att salvezza och 40p är fortfarande det primära målet. Det är 8p dit. Det är även 8p till vad jag valde att kalla ”högt flygande” Palermo och en europaplats. Vart väljer Ni att rikta era blickar?

Efter gårdagens styrkebesked och bevis på att vi fortfarande kan med efterföljande rubriker ”Finalmente… la Fiorentina”, ”Sinisa l’allenatore” så är det fullt naturligt att det byggs upp ett momentum kring laget, något som kan utvecklas till en framgångsvåg och vips så är 8p inte så märkvärdigt längre. Tre omgångar så är vi förbi, med start nu och det ”extra” mötet mot Inter som vi är skyldiga med en match mindre spelad än övriga i tabellen (bortsett Genuaderbyt). Det räcker med ett positivt resultat som oavgjort, eller för den delen en positiv insats av grabbarna på onsdag för att vi ska behålla flytet.

Jag letade efter för tidiga vårtecken för inte så länge sen, gårdagens vinst på Barbera måste tolkas som ett. Finner jag ett till onsdag kväll? Jag väljer att rikta blicken mot den florentinska skyn för att söka svaret…

Långsamma farväl

Jag tycker inte om dem, hellre korta, snabba och klara besked så kan båda parter fortsätta på respektive väg med klart huvud.  ”Farväl”, kanske de svåraste beslut man kan ta. Och Fiorentina, staden Firenze och fansen kommer att inom en snar framtid tvingas ta ett eller fler.

I veckan publicerades en intervju med vår ds [d:iesse] på tuttomercatoweb.it, den finns även att läsa på ”CAC” (Calcio il Corso) med Kristian Borells synpunkt på det hela. Eurosports meriterade sportjournalist är i många fall kortfattad; ”fine strada” lyder rubriken och säger i mångt och mycket allt som behöver sägas. Corvinos tid på Arnos flodbädd är så gott som över.

Inte nödvändigtvis för att Borell säger att det är så (även om hans åsikter väger tungt när det handlar om il calcio), inte för att de senaste övergångarna varit bakåtsträvande eller framtvingade med en budget finansierad enbart av spelarförsäljningar, inte nödvändigtvis för att relationen mellan Pantaleo, klubben och staden har svalnat. Inte nödvändigtvis. Det är dock när alla bitar faller på plats och man läser mellan raderna som man kan konstatera att allt mer eller mindre pekar i den riktningen.

”För två år sedan var jag på väg att släppa Mutu till Roma för 20 miljoner euro; övergången gick inte igenom då Della Valle, för att inte få supportrarna emot sig, valde att ta bort Mutu från spelarmarknaden; idag skulle det vara enkelt att säga att jag hade all anledning”.

Det är just denna typ av besserwisser-attityd och en annan egenskap Corvino delar med Della Valle – familjen; att han är lättstött, som avlägsnat honom från fiorentini och florentinsk press. Just det uttalandet tror jag DV inte tolkar som annat än en avskedsansökan, eller väljer hursomhelst att göra så.

Som den violanörd jag är satt jag en augustikväll och streamade presentationen av ”det nya Fiorentina” med Mihajlovic, Ljajic, Jovetic och Babacar som huvudgäster. ”Il ds” stod för spektaklet alldeles själv (då övriga klubbledningens frånvaro var som påtagligast under samma period) och hade tagit sig friheten att sätta sin prägel med bl a ett salentoband i för- och mellanspelet. Värd var den kända komikern Gianfranco Monti. Spelarna såg ut att trivas på scen i rollen som rockstjärnor, tog Montis vitsar med en klackspark, bl a om Babacars näsa, och bollar skickades ut mot publiken. Kameramannen följde instinktivt banan på en av bollarna, insåg sitt misstag och rättade till kameran… för sent.

Vad jag, övriga som såg på och inte minst de kanske femtio-hundratal som var på plats på Artemio Franchi och ”Corvino show” insåg (på tal om att sätta ”sin prägel”) var att stämningen var ganska ljum, kanske till och med direkt avslagen. Var fanns entusiasmen? En ny säsong var till att börja med ett ungt och fräscht Fiorentina berett att ta sig ann uppgiften.

Istället har vi fått och bevittnar för stunden en trist och plågsam säsong, och även tiden innan med CL-uttåget signerat Övrebö och Prandellis avsked på andra sidan Atlanten är sådant man egentligen bara vill glömma. Det enda vi kan glädja oss åt är att den är på väg mot sitt slut och med den ytterligare ett eller ett par ”farväl”…

Addio?

MoViola: Hampus berättar läget på Barbera

Delio Rossi och Sinisa Mihajlovic. Två herrar med motsatta resultat, men om man får tro det som sägs, gemensamt öde: senast i sommar går de skilda vägar med respektive klubb. Red ut situationen om Delio Rossi!

Det här med Delio Rossi är komplicerat. Han sitter på ett utgående kontrakt och säger att han vill förlänga om han kommer att ha en nyckelroll i Palermos projekt. Zamparini skulle nog vilja byta tränare men kan inte riktigt göra det då Rossi är en publikfavorit och skyddas av fansen. Rossi var också bunden till Walter Sabatini som avgick i höstas efter en oenighet med Zamparini. Redan då började man ana att Rossi inte tänkte förlänga med Palermo.

Jag ser situationen som ohållbar och skulle bli förvånad om Delio Rossi är tränare för Palermo nästa säsong. Zamparini kan säkert tänka sig att förlänga för att supportrarna ska bli nöjda, men jag är inte lika säker på att Rossi kommer gå med på det och samtidigt så har Zamparini redan flera tänkbara ersättare.

Med tanke på att det ser ut som det gör så ser jag hellre att de skiljs åt i juni istället för att Rossi ska få sparken i oktober.

Det låter som om Rossi har ”lyxproblem” jämfört med Mihajlovics Fiorentina. Apropå de lilas knackiga trend: ”Frågan är inte om Viola är en negativ överraskning i år, snarare om de överraskade positivt åren innan” -Delio Rossi. Din kommentar på det Hampus?

Jag ser Fiorentina som ett lag som underpresterat det senaste året. Egentligen sedan gruppspelet i Champions League. Det Fiorentina vi fått se åren innan Champions League är i mina ögon det riktiga Fiorentina. De har, tillsammans med Palermo, länge haft Italiens mest intressanta projekt.

För att ta sig ur den här negativa perioden så tror jag att Fiorentina måste börja om. Jag tror inte man kommer mycket längre med Mihajlovic som tränare och Corvino som ds. Corvino är duktig, kanske bäst i Italien men det är uppenbart att han och Fiorentina bör gå skilda vägar. Han har gjort sitt och det är dags för någon mer motiverad att ta över, varför inte Walter Sabatini? Sen hjälper det heller aldrig att det är oroligheter kring presidenter…

Viola 10/11 trivs bäst när man inte förväntas styra spelet (tydligt exempel på direkta motsatsen mot Parma senast) medan de högt flygande örnarna i Palermo tycks inte vilja släppa taget om bollen minsta sekund. Har vi en ”perfekt danspartner” på Barbera eller förväntar Du dig någon annan matchbild?

Palermo på Sicilien är aldrig en trevlig danspartner. Palermo har ligans bästa anfall (två mål färre än Inter och inte ett enda på straff) och på Renzo Barbera är man som farligast. Vicepresident Gugliemo Miccichè vågade till och med kalla Palermo för oslagbart inför matchen mot Fiorentina. Jag vågar inte säga att Palermo är oslagbara på hemmaplan men det är bevisligen mycket svårt att ta poäng där. Att låta Palermo rulla boll är ingen bra idé.

Visserligen, men som sagt trivs ju Viola att slå underifrån, det kanske är vår enda chans. Skämt å sido, ser du i ärlighetens namn någon/något i det lila lägret som skulle kunna ställa till med en skräll? Och vad bör vi se upp med, förutom Ilicic och Pastore?

Fiorentina är ett lag jag aldrig vågar underskatta. Det finns två anfallare i Viola som brukar kunna ställa till med problem för Palermo. Det är givetvis Mutu och Gilardino jag tänker på. Dessutom saknar Palermo två mycket viktiga spelare i Cassani och Bacinovic. Mycket bättre möjlighet till skräll än så får man sällan på La Favorita.
Miccoli är den formstarkaste spelaren i Palermo och har gjort mål i de tre senaste matcherna. Samtidigt börjar Pastore och Ilicic hitta tillbaka till gammal god form. Det är kanske inte den trion de lila försvararna önskar att möta.

Ditt stalltips på slutresultatet:
3-1, målskyttar: Miccoli, Pastore, Hernandez och Gilardino

Tackar för det Hampus, mitt kommer direkt från hjärtat som står tomt nu: ny triumf för Sinisa & c:o och 0-0!

”Vinnartraditioner” -är det värt att hålla fast vid dem?

Med flertalet spelare som är enligt ryktesväg bort från klubben i sommar, så känns en analys på: kontinuitet, omklädningsrum och  tradition rätt i tiden.

Nästa säsong har vi fem spelare;  Frey, Donadel, Gamberini, Montolivo och Pasqual som utmärker sig på så sätt att de kommer att ha varit trogna klubben i hela sex år, nära tredubbelt så länge som genomsnittet i övriga Italien.  Mutu och Santana kommer även dem att gå mot sitt sjätte år i klubben (fem år i klubben totalt) och man undrar hur viktigt det är att behålla den här stommen för att bevara sin identitet. ”Vinnarmentaliteten sitter i väggarna” sägs det, men ingen av dessa herrar har ju någonsin vunnit något. Hur viktigt och hur troligt är det att var och en blir kvar?

Frey, mycket kommer att avslöjas i samband med återinträdet i truppen efter skadan. Petar han Boruc? Mitt direkta svar är ja! Den direkta följden är nog att Boruc släpps i en rejäl plusaffär då han knappast sänkt sitt värde under tiden i Firenze och han hintat om sin längtan till brittöarna. Båda målvakterna är dessutom inte på något sätt skadefria och om Freys onda knän avskräckte diverse intressenter i somras, så gör de säkerligen det i år. St Sebastien kvar på Arnos flodbädd säsongen 2011/2012 65%.

Gamberini, det blir spännande att se hur mycket bättre Alessandro kan bli och hur mycket kvar han har kvar på sin utvecklingskurva nu när han fått en schysst partner i Camporese. Med största sannolikhet även Nastasic. Blir en viktig pjäs för kommande år, kontraktet går ut 2013. Kvar i Firenze 95%.

Donadel, har varit i klubben längst då han värvades under vinterfönstret 2004/2005. Hans betydelse i omklädningsrummet är inte att ta miste på då han i interna kaptenomröstningen fick bara en röst mindre än Montolivo. Har sedan flera säsonger tillbaks understrykigt att han har hittat hem i Firenze. Har ett utgående kontrakt i sommar och kan stöta på svårigheter att förnya det till de €800.000/år han tjänar idag. Marco får förlängt kontrakt 68%.

Montolivo, flera fans har vänt ryggen till captiano och inte bara, då han inte bär upp kaptensbindeln på önskat sätt och att han ständigt kopplas med en flytt till Inter efter en svag säsong i Firenze.  Man ska dock ta i beaktning Riccardos professionalitet då han bet ihop hela hösten med svullna hälar och att han var först ut med att officiellt sätta klubbens mål för säsongen: ”salvezza” efter praktfiaskot mot Lazio på Olimpico. En uppgift som helt är ledningens och inte hans.  Kontraktet går ut sommaren 2012 och il calcios stormakter drar redan nu i samtliga trådar de kan få tag på. Sommarens snackis. Montolivo förnyar 50%, skriver på i Milano 50%.

Mutu, har allt att vinna efter att ha fått ännu en chans och förnyat förtroende av ACF. Lite som katter har nio liv. Han har fansens stöd och står enligt honom själv i skuld till dem för det. Efter sin långa frånvaro från fotbollsplan är han inte i närheten lika het på marknaden som för två år sedan. Kvar i Firenze 2011/2012 70%.

Pasqual, har haft en av sina positivare säsonger efter Serie A – debuten 2005/2006. Han spelar uppenbarligen bäst utan någon som helst press eller konkurrens (Gobbi, Balzaretti), men trots det räcker det inte hela vägen fram och inläggen per match går i bästa fall att räkna på en hand. Har hela två år kvar på sitt kontrakt (2013) och kommer med största sannolikhet stanna kvar i Firenze även efter denna sommar. Kvar i Firenze säsongen 2011/2012 95%.

Santana, kontraktet går ut i sommar och han menar att hans prioritet är att stanna i Firenze men även att ledningen ”måste göra sitt”. Med andra ord göra budet sötare än vad det redan är. Frågan är om Corvino är med på noterna. En av Fiorentinas viktigaste spelare denna säsong. Kvar i Firenze 2011/2012 55%.

Den generella frågan är om Corvino ska hålla fast vid det gamla gardet eller om han ska göra en ”vårstädning”?

Identitetskrisen växer sig starkare

Sinisa prövade allt igår, 4-3-3, 4-5-1, 4-1-3-2. Sifferkombinationer. När fotbollsfilosofin tryter och de enda övningar, i alla fall de enda som spelarna verkställer på plan, är ett primitivt ”1-2″ väggspel så hjälper inga sifferkombinationer i världen. ”Det är spelarna på planen som gör skillnad, inte siffrorna på papperet” som Cesare Prandelli en gång sa.

Två formationsskiften till följd av byten i en och samma match med resultatet lika. Mihajlovic är kanske inte lika passiv i sitt taktiska agerande som Cesare var, men han tycks inte alls ha samma förberedelseförmåga och ”gameplan” eller fingertoppskänsla som ”il mago d’Orz”. Hans taktiska drag skapar snarare förvirring än hjälper laget ur en svår situation, som igår mot Parma då vi var inträngda i ett hörn större delen av matchbilden. Identitetskris var bara förnamnet.

Vi får hoppas att våra spelare inte glömmer bort hur man spelar fotboll på elitnivå när nästa säsong ska till att dra igång. Här är tre som visar att de fortfarande kan.

Behrami, är inte i hundraprocentig fysisk form än och hans energikrävande spelstil tvingar honom av planen den sista kvarten. Dessförinnan är han enskilt den störst bidragande orsaken till att vi sånär är med i matchen. Uppoffrande. 6,5

Boruc, hjälplös på Amauris konstmål i första. Räddar dagen med en tjurrusning  mot sylvasse Crespo och täcker skottvinkeln. Med hela matchen, men fotarbetet är inte det nödvändiga för en Serie A – målvakt. Stor och stabil. 6,5

Camporese, utförde som vanligt sitt jobb klanderfritt och hade även tid att täcka upp för sin mittbackskollega Gamberinis svåra uppgift att punktmarkera Amauri. Lider tillsammans med resten av laget.  6,5

Och här är det som känns mest förvirrade i stundens hetta och ser ut att ha glömt bort hur man spelar fotboll…

Donadel, kommer in i ett matchskede då Parma fullständigt krossar Violas mittfält. Bidrar med passningar av väldigt låg standard och tvingar Mihajlovic till ytterligare ett formationsbyte. Möjligen sliten från i onsdags då han spelade med feber. Blek. 5

Marchionni, långt ifrån densamme som i onsdags och man undrar vad rutinen är till om den inte bidrar i första hand till kontinuitet. För benen är inte lika rappa som de än gång var. Steget efter. 5,5

Cerci, inte lika urusel som i onsdags. Belönas med 90 spelminuter för det. Ser ut att aldrig kunnat ha spela fotboll. 5,5

Grafisk design & illustration 180hp

”Dart Fish”, samma program som höjt ”rit-Ola” till svensk sportjournalistiks Olympiska katedral och gett honom igenkännande som Sveriges vassaste ”halvtids – analytiker”, tycks inte ha nått stöveln, eller åtminstone Sicilien år 2010. I länken nedan benas Delio Rossis försvarstaktik ut bit för bit i sann schackbrädemanér på palermitansk lokal-[Ti-V:ou]. Se och njut!

Gli talenti

80-talisterna fick sin chans, nu är det ny kula och 90′s kör sitt intåg på Arnos flodbädd. Men vilka blir så kallade ”fuoriclasse” och vilka stannar i sin utveckling? Nedan är de fyra allra starkast lysande stjärnorna från andra sidan millenieskiftet, mina damer och herrar…

Babacar, Khouma el ’93

Stor, snabb och stark, en klassisk prima punta. Tjurigheten och inställningen är det heller inget fel på. Vad Baba måste jobba på är avsluten och positioneringen. Utan ”näsa för mål” kan man vara hur stor som helst men till ingen nytta, minns bara kraftverket Karsten Jancker som lyckades med bedriften att göra ett mål på en hel säsong för självaste Bayern Munchen. Babacar kan sakna den lilla men viktiga ingrediensen för att han ska bli en matchvinnare värd namnet. För att hitta det krävs förtroende och kontinuitet som bara går att hitta på annat håll och inte som Gilas andrafiol. Lån 2011/2012.

Camporese, Michele ’92

“[…] Han har spelat samtliga av de svåraste matcherna och har gjort det utmärkt, han har stor personlighet och är… en härlig överraskning. Mot Genoa spelade han med små marginaler i förberedelsen då han fick veta det morgonen innan match. […] Camporese har Aldairs lugn, på det sättet påminner han om brasilianen, det är en spelare som tror på sina kvalitéer. […] han slarvar aldrig iväg en boll, ibland överdriver han, men det är bra så. Vi jobbar hårt med hans positioneringsförmåga och andra småsaker för att han ska utvecklas. Han har enorm utvecklingspotential och är en seriös grabb som jag tror på.” –Mihajlovic om Camporese 5/2/2011. Startman 2011/2012.

Carraro, Federico ’92

Var på väg in till A-laget under sommarens förberedelseläger men var först ut i en sällan skådad ”skadeepidemi”. Väl tillbaka så har han inte fått chansen då hans position täcks av så många fler etablerade spelare (Cerci, Marchionni, Santana, Vargas). Trots det har han gett själ till mister att tänka över det beslutet då hans målskörd och betydlese i Busos primaveralag går inte att föringa, samt att han var piggast i Violas för tidiga cuputtåg under hösten. Lån eller A-lag 2011/2012.

Ljajic, Adem ’92

Hans tekniska gåva är inte att förbise. Smidig med god motorisk kontroll i alla leder gör honom till de spelarna som är vän med bollen i rörelse, håller den tätt intill sig och släpper den endast när tillfälle ges. Vad Ljajic behöver arbeta på är hans speluppfattning då hans avslut inte räcker till och någon annan måste göra jobbet åt honom. Lyckas han få upp blicken från backen och fördela bollen mer, så är hälften vunnet. Får han chansen att testa sin känsliga högerdoja ut på kanten (4-4-2) tror jag personligen att vi kan se inlägg i närheten av Beckham-klass. Det gäller för Adem att acceptera och mogna i en playmaker-roll. A-lag 2012.