Startelvan

———–Gilardino———–

Ljajic———————Cerci

Montolivo-Donadel-Santana

Gulan————–De Silvestri

(De Silvestri)——-(Comotto)

—-Kröldrup—Gamberini—-

————-Boruc—————

D’Agostino vilas åter enligt ”Corriere dello Sport – Stadio”, Santana ersätter och det ger plats för Cerci på kanten. Troligt inhopp av Behrami efter halvtid. Enigma på ytterbacksplatserna där Gulan vikarierar till vänster för avstängde Pasqual, eller så intar formsvage ”Lollo” positionen han om möjligt är ännu darrigare på. Comotto backar i så fall upp till höger. Coppia Kröldrup-Gamberini får förnyat förtroende trots plattmatchen mot Lecce.

Bröderna Daltons eskapader

Bolatti tackade bestämt men respektfullt nej till Internacionals erbjudande strax innan midnatt. ”Mission Impossible” skriver man i tabloiderna, gällande att kränga iväg Felipe, Bolatti och Zanetti. Det är dock ACF själva som satt sig i situationen.

Hela cirkusen påminner mig om något av bröderna Daltons alla misslyckade rymningsförsök eller rån i den tecknade albumserien om ”Lucky Lucke”. Från vänster Joe (ADV) som utmärks av sin korta stubin tillika kroppsväxt, William (Corvino), Jack (Mihajlovic) och längs till höger den långgänglige och trögtänkte Averell (Bolatti). Mellanbröderna William och Jack är mer eller mindre mellanting av Joe och Averell med Jack som den lite mindre eftertänksamme.

Vi hade en gång i tiden en ambitiös ledning, med en exekutiv sportdirektör och en tränare som satte sina krav på vilken typ av spelare som behövdes. Idag har vi varken ambitionerna  eller en sportdirektör som levererar (”stjärnvärvningen” Behrami talar sitt tydliga språk). En mindre eftertänksam tränare som får äta upp det han sa veckan innan, ”Mutu är ingen spelartyp vi behöver”, stup i kvarten. Och spelare som på så sätt aldrig passar in eller förstår spelidén, lite som Bolatti ser ut på en fotbollsplan.

Jag ser framför mig hur allt är uppdukat och klart, Bolatti till Internacional för €5milj. En betydelsefull inkomst som i princip täcker övriga sparsamma övergångar detta vinterfönster (Behrami €2milj och Neto €3,5milj),  äntligen! Väskorna är packade och klara och man har skjutsat ut dom och samlats på Amerigo Vespucchi (flygplatsen) för att ta farväl. ADV och Corvino gnugar händerna…  var är Bolatti? Kvar i Firenze!!? och avnjuter en klassisk bistecca fiorentina.  Förutom trögtänkt så återspeglas Avarell som ett matvrak.

Givetvis så är Bolatti långt ifrån trögtänkt i verkligheten. Varför ta €300.000 eller i bästa fall €500.000 när han redan får €800.000, för halva jobbet? Visst riostolen i Brasilien kanske låter mer lockande, men han får nog mindre användning för den än den han satt upp bredvid bänken på Franchi.

Ett Daltonrån innan månadsslutet? Mission Impossible!