Spricka mellan Mihajlovic och spelartrupp

Som om vi redan inte visste det, Marchionnis kroppsspråk vid varenda byte, Mutus mimik vid hans andra comeback på Tardini, men nu är det ”inofficiellt officiellt”. En intern läcka säger att den nuvarande violatränaren höjde rösten i omklädningsrummet igår efter en i mängden av bleka insatser denna säsong. Specifikt riktade han sig mot Mutu och sin guldklimp Ljajic, mot den sistnämnde delvis i deras modersmål där Adem försvarade sig med de omöjliga försvarsinstruktioner han hade fått. Mihajlovic fortsatte sedan med att såga samtliga i sitt anfall i media och menade att: ”vi kunde lika gärna ha förlorat, en andra halvlek att glömma” innan han dundrade ut ur presskonferensen.

Men den trista söndagen var långt ifrån än över för de lila, då ett tjugotal supportrar väntade på dem utanför Franchi vid niotiden igår kväll. De häcklades med klassiska ramsor som ”andate a lavorare” (iväg och jobba med er) och mer ironiska ”Sinisa si, portaci in Champions League” syftandes på ”Sickes” målsättning inför säsongen. ”I non tesserati” var alldeles knäpptysta, kanske det som oroar allra mest.

Följderna som väntar är traditionsenligt antagligen ett mini-ritiro (mer om det i senaste ”CaC”), det andra i raden på kort tid då de senaste kom efter praktfiaskot mot Lazio 30/1. Där väntas ytterligare en rannsakan framför tränare Mihajlovic men även ”diesse” Corvino.

Moviola: Mihajlovic säsongen ut

Vi har i princip siat på MoViola enda sedan säsongstart: ”när ska Mihajlovic få sparken?” Med en tredjedel av säsongen kvar och en cementerad 12:e plats i tabellen, i lika tryggt avstånd från nedflyttning och europaspel, så blir istället frågan om Mihajlovic får sparken? Vad säger ni?

”Ja, frågan är väl faktiskt om Sinisa får gå innan säsongen. Så länge vi fortsätter att gneta till oss poäng och stanna på säker mark i tabellen tror jag faktiskt Sinisa får stanna säsongen ut. Vi har ju heller ingen Zamparini på presidentposten som av tradition sparkar tränare till höger och vänster vid minsta motgång. Och trots alla dåliga resultat (och beslut) från Sinisa så verkar ju han ändå ha hyfsat förtroende från ledningen kvar.” -Johannes Rosenqvist

”Mihajlovic kommer antagligen få sitta kvar säsongen ut så länge som laget inte sjunker mot den absoluta bottenstriden [...] I nuläget är det nämligen svårt att se en annan tränare som tar laget till en topp4 placering och kostnaden för att sparka samt plocka in en ny tränare vill man nog gärna undvika därför kommer Mihajlovic att få säsongen på sig för att efter säsongen möjligtvis tvingas lämna.” -Alexander Hertzberg

Mot Bari såg vi ett i raden av exempel på varför han borde få sparken. Vad väljer Du att understryka?

”Med tanke på hur lojt och krampaktigt spelet såg ut igår, men även har gjort större delen av säsongen kan man fråga sig om Sinsa verkligen har spelarnas förtroende. Vilket kan tänkas avspeglas på planen. inställning och kämparglöd på planen är något som jag saknat i flera matcher under säsongen, något man självklart inte enbart kan lasta Sinisa för, då även spelarna bär ett stort ansvar. Rent taktiskt har väl Sinisa varit allt annat än lyckad. Konstiga (eller uteblivna) byten under matcherna och oförmåga att försvara en ledning är några exempel på detta. hans idé att backa hem med hela laget när vi tagit ledningen har inte slagit väl ut, utan allt som ofta istället lett till att vi bjudit in motståndarna i matchen, vilket likt igår ofta lett till förlorade poäng i matchens slutskede.” -Johannes Rosenqvist

”[...]tidigare under säsongen är det främst de fega bytena som irriterat mig just att Mihajlovic väljer att byta ut anfallare eller offensiva spelare i allmänhet mot defensiva pjäser trots att man spelar mot ett direkt sämre lag.” -Alexander Hertzberg

Nästa omgång möter vi Catania, ett lag Mihajlovic kan ha vissa känsloband till (det var nämligen där det gick bra senast). Ett annat lag han öppet känner för är Lazio, ska vi hoppas på en favorit i repris från Olimpico för sex omgångar sen för att bli kvitt Sinisa, eller krävs det något värre och oproportionerligt som Palermos förnedring mot Udinese för att se ”Sicke” gå?

”Jag tror faktiskt det skulle krävas en massaker likt den som ägde rum på Renzo Barbera igår för att Snisa skall få kicken direkt. Men säg att vi skulle förlora  3-4 fyra matcher i rad nu, då lär Sinisa rycka. Personligen kommer jag dock inte ”hoppas” på några förluster för att bli av med Sinisa. Sen att jag gärna ser att han får lämna är en annan femma.” -Johannes Rosenqvist

”Som jag sa angående den första frågan tror jag Mihajlovic stannar kvar säsongen ut nu då det helt enkelt vore onödigt på så många sätt att slänga in ett nytt ansikte under pågående säsong som i min åsikt redan är ett misslyckande ur de flesta perspektiv.” -Alexander Hertzberg

Anticalcio

Så som ligan har utspelat sig 2010/2011 så har den bjudit oss på alltför många tillfällen att ta tillbaka det vi kastat bort med Mihajlovics taktiska drag. Alltför ofta stjälper de lagets spel och alltför ofta tappar vi en ledning eller tittar statiskt på en uddamålsförlust i 90 minuter då alla resultat tycks vara godkända så länge vi inte blir utspelade. På papperet. Så länge vi undviker det som hände Palermo idag, 0-7 mot Udinese hemma.

Det är klart att det finns en poäng med en viss försiktighetsgrad som Delio Rossi verkar sakna (1% till fortsatt förtroende enligt Zamparini), men Mihajlovics feghet  jämförs bäst med en psykotisk hypokondrikers paranoia. En socialt avskärmad och inskränkt individ med torgskräck, som måste dra på sig skyddsdräkt innan han tar steget ut genom dörren. Jag finner ingen annan jämförelse när vi backar hem med samtliga 10 man mot Bari istället för att stänga av matchen med att utöka ledningen till två noll. Mot Bari!!

En klubb i total kris, utan något som helst spel och som inför dagens match bad till högre makter för att någon skulle få slut på deras förlustsvit. En klubb med supportrarna mot sig, bildandes gatlopp i veckan där hån haglade oavbrutet mot spelarnas gamnackar, när de skamset gick igenom den av människor uppradade ”tunneln” till träningsanläggningen. Denne någon är Mihajlovic.

Efter idag borde borgmästaren bemöta serbens generositet genom att bygga monument efter honom på vartenda torg i Bari.

Det slår mig när jag skriver, att Baris beskrivning är slående lik vår. Det finns en poäng med försiktighetsåtgärder och anticalcio, men ser vi till tabellen så ligger trots allt Palermo fortfarande sex poäng före oss. Sex poäng som idag känns ointagliga. En klen tröst för de rosasvarta, ändock en tröst.

Vi lila har för tillfället ingen tröst förutom hur vi någonstans i en snar framtid kan fantisera i sannaste skadeglädje om Mihajlovics avskedande. Är det allt som är kvar, vad som har blivit av oss? Från att hoppas på Europaspel till att önska en enskild individs misslyckande?!

Det om något är anticalcio…

Sinisa sì, portaci in Champions League!

Inspirerande möten

Precis när en periods skrivtorka låg tung i luften så råkade jag kika förbi ”Corsot” i innerstan och lyckades få en ordväxling med två av Sveriges främsta i respektive gren. Allas vår eminente calciojounalist no 1, Kristian Borell, och hedersgästen Stefan ”byggmästaren” Andreasson, Elfsborgs ”diesse”. För någon i min position ger givetvis ett sådant möte inspiration i mängder.

Det snackades italienskt kontra svenskt synsätt gällande klassiska träningsläger ”ritiro”, Napoli och Roma och givetvis de viktigasdte diesse-egenskaperna man bör ha med sig om man nu är lagd att satsa på den biten. Jag låter allt smälta in för att så småningom återkomma med ett ”eureka”.

Till dess kan ni skåda spektaklet på senaste ”CaC” som lär vara uppe snart.

Jag förstår inte?!

Sinisa Mihajlovics inte så väl valda ord efter matchen mot Sampdoria riktade sig mot visslingskören laget mötte på väg in i spelartunneln. ”Sicke” ställde sig oförstående och letade svar: ”vi gjorde ju vårat bästa”!?

Precis som Mihajlovic är både jag och många fler tagna med utvecklingen säsongen 2010/2011. Vi ställer oss oförstående och granskar det som har hänt. Exempel på några spontanfunderingar:

”Varför har inte Mihajlovic fått sparken än?”

”Varför väljer han i en matchbild där vi har men behöver spetsa bollinnehavet som mot Samp, att ignorera ett byte som D’Agostino?”

”Varför spelar vi så uselt?” -nej det här är bestämt inte det bästa vi kan!

”Vad har Ranieri för sig fram till sommaren?”

Och så vidare… Det är många frågetecken som ska till att lösas, till vidare kan vi konstatera att det inte blir bättre än så här och som ADV sa: ”synd för de borttappade poängen”.

Auguri mister e ”no 1″!

Stort Grattis till Artur Boruc, 31, och Sinisa Mihajlovic, 42!

Vår för tillfället första sista utpost och tränare fyller nämligen år idag och inte bara… Hoppas att de båda önskar sig en vinst tillräckligt mycket en söndag som denna, precis som jag och ni andra fiorentini, polacker, serber, skandinaver eller var ni nu än härstammar ifrån. Kort och gott; ”fratelli”.  Går önskan i uppfyllelse skulle det innebära fem poäng närmare EL (om övriga tabellplaceringar  står sig) och fem poäng från salvezza (en liten påminnelse).

Forza sempre e solo Viola!

Un pó di ”boouwling”!

I en intervju med violachannel.tv berättar Gulan och Ljajic om sina intryck i Firenze. Småmärkligt och kul är att Gulan agerar tolk för ”Ljaja” i de ”knepigare” frågorna som kräver utförligare svar.

Ljajic: ”Han [Mihajlovic] har varit bra för mig [Gulan småfnissar och Ljajic rättar sig]… och inte bara, för alla.”

Gulan: ”Rapporten mellan oss och Mihajlovic är självklart på italienska, enbart, vi är ju i Italien. Ljajic blir bättre och bättre för varje match, han är bevis på att yngre spelare är mogna nog för spel i A-landslag [om uttagningen till Serbiens landslag]. Själv är jag mycket nöjd med mitt första år i Serie A.[...] Jag vet att jag kan ses som ett ”x” inför matchen mot Sampdoria, men faktum är att jag inte fick spela någonting med deras A-lag de sex månader jag var där. En fin stad, frågan är om man föredrar havet ellet Firenze. Jag trivs bra här.”

Ljajic: ”Jag med och jag var dessutom här för några år sedan och spelade mot finalen i ”toreno Nero Rocco” mot Perugia, den slutade 5-0 till oss. Om jag gjorde mål? Som alltid [skratt].

Gulan: ”Träningarna tar kål på oss, de är tuffa så det blir inte så mycket fritid efteråt. Kanske någon middag, ”un pó di boouwling” [tungt serbiskt uttal]. Det är jämnt och vi turas om att vinna, sist vann ”Jove”.”

MoViola: ”Inter kommer skakat”

8p: upp eller ner?

Riccardo Montolivo var först med att sätta Fiorentinas mål för säsongen: ”salvezza”, undvika nedflyttning. Ett uttalande han gjorde efter katastrofmatchen mot Lazio för fyra omgångar sedan, något han alltefter det fått stort beröm för i sin roll som kapten. Det verkar nämligen ha triggat den önskvärda effekten i omklädningsrummet. Krigarmentaliteten Sinisa efterlyste från första dagen på jobbet men fick istället näsrynkningar till svar. Kanske inte så konstigt med det mer delikata och eleganta spelarmaterial han hade till sitt befogande, inte minst Montolivo själv, D’Agostino, Ljajic med flera. Eleganta ja, krigare? Nej. Sedan tillkom en viss Behrami…

Gilardino följde igår upp i ”mixed zone” efter matchen, berättade om hans sätt att jubla över målet då han alltefter sin hands för två år sedan haft svårt att spela på ”la Favorita” och bekräftade att salvezza och 40p är fortfarande det primära målet. Det är 8p dit. Det är även 8p till vad jag valde att kalla ”högt flygande” Palermo och en europaplats. Vart väljer Ni att rikta era blickar?

Efter gårdagens styrkebesked och bevis på att vi fortfarande kan med efterföljande rubriker ”Finalmente… la Fiorentina”, ”Sinisa l’allenatore” så är det fullt naturligt att det byggs upp ett momentum kring laget, något som kan utvecklas till en framgångsvåg och vips så är 8p inte så märkvärdigt längre. Tre omgångar så är vi förbi, med start nu och det ”extra” mötet mot Inter som vi är skyldiga med en match mindre spelad än övriga i tabellen (bortsett Genuaderbyt). Det räcker med ett positivt resultat som oavgjort, eller för den delen en positiv insats av grabbarna på onsdag för att vi ska behålla flytet.

Jag letade efter för tidiga vårtecken för inte så länge sen, gårdagens vinst på Barbera måste tolkas som ett. Finner jag ett till onsdag kväll? Jag väljer att rikta blicken mot den florentinska skyn för att söka svaret…

Långsamma farväl

Jag tycker inte om dem, hellre korta, snabba och klara besked så kan båda parter fortsätta på respektive väg med klart huvud.  ”Farväl”, kanske de svåraste beslut man kan ta. Och Fiorentina, staden Firenze och fansen kommer att inom en snar framtid tvingas ta ett eller fler.

I veckan publicerades en intervju med vår ds [d:iesse] på tuttomercatoweb.it, den finns även att läsa på ”CAC” (Calcio il Corso) med Kristian Borells synpunkt på det hela. Eurosports meriterade sportjournalist är i många fall kortfattad; ”fine strada” lyder rubriken och säger i mångt och mycket allt som behöver sägas. Corvinos tid på Arnos flodbädd är så gott som över.

Inte nödvändigtvis för att Borell säger att det är så (även om hans åsikter väger tungt när det handlar om il calcio), inte för att de senaste övergångarna varit bakåtsträvande eller framtvingade med en budget finansierad enbart av spelarförsäljningar, inte nödvändigtvis för att relationen mellan Pantaleo, klubben och staden har svalnat. Inte nödvändigtvis. Det är dock när alla bitar faller på plats och man läser mellan raderna som man kan konstatera att allt mer eller mindre pekar i den riktningen.

”För två år sedan var jag på väg att släppa Mutu till Roma för 20 miljoner euro; övergången gick inte igenom då Della Valle, för att inte få supportrarna emot sig, valde att ta bort Mutu från spelarmarknaden; idag skulle det vara enkelt att säga att jag hade all anledning”.

Det är just denna typ av besserwisser-attityd och en annan egenskap Corvino delar med Della Valle – familjen; att han är lättstött, som avlägsnat honom från fiorentini och florentinsk press. Just det uttalandet tror jag DV inte tolkar som annat än en avskedsansökan, eller väljer hursomhelst att göra så.

Som den violanörd jag är satt jag en augustikväll och streamade presentationen av ”det nya Fiorentina” med Mihajlovic, Ljajic, Jovetic och Babacar som huvudgäster. ”Il ds” stod för spektaklet alldeles själv (då övriga klubbledningens frånvaro var som påtagligast under samma period) och hade tagit sig friheten att sätta sin prägel med bl a ett salentoband i för- och mellanspelet. Värd var den kända komikern Gianfranco Monti. Spelarna såg ut att trivas på scen i rollen som rockstjärnor, tog Montis vitsar med en klackspark, bl a om Babacars näsa, och bollar skickades ut mot publiken. Kameramannen följde instinktivt banan på en av bollarna, insåg sitt misstag och rättade till kameran… för sent.

Vad jag, övriga som såg på och inte minst de kanske femtio-hundratal som var på plats på Artemio Franchi och ”Corvino show” insåg (på tal om att sätta ”sin prägel”) var att stämningen var ganska ljum, kanske till och med direkt avslagen. Var fanns entusiasmen? En ny säsong var till att börja med ett ungt och fräscht Fiorentina berett att ta sig ann uppgiften.

Istället har vi fått och bevittnar för stunden en trist och plågsam säsong, och även tiden innan med CL-uttåget signerat Övrebö och Prandellis avsked på andra sidan Atlanten är sådant man egentligen bara vill glömma. Det enda vi kan glädja oss åt är att den är på väg mot sitt slut och med den ytterligare ett eller ett par ”farväl”…

Addio?