Pagelle

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, inte heller hur genomgående ”betygen” ska vara. Orken finns liksom inte till, men det är ändå väl dags att summera första halvan. Spelartrupp, tränar- och fysiostab samt ledning.

Spelartruppen

I och med det miserabla tillståndet Fiorentina befinner sig i väljer jag att inte granska varje spelare var för sig då det förekommer alldeles för mycket mediokritet. Istället tar jag ut de tre som utmärkt sig bäst respektive sämst.

Santana, det var antingen han eller Donadel som aspirerade på den här platsen. Båda har alltid visat vägen och i enstaka matcher har de fått med sig resten. 6,5

Frey, visade efter tio spelade omgångar vem som odiskutabelt är vår no 1.  6,5

Gilardino, sju mål hittills är ett imponerande facit i ligans mest underpresterande lag. Bara tre från smärtgränsen tio. 6

——————————————–

Cerci, är utan tvivel den mest irriterande spelare jag sett på en fotbollsplan. Attityden är ena stunden mopsig, den andra vek. Spelet alldeles för lättläst. Fysiken klen och tekniken medioker. 4

Vargas, går om Marchionni i och med hans större stjärnstatus tillika större förväntningar. Polemiken är alltid nära till hands för ”el loco” något han precis som sin mittfältskollega inte valt att lägga åt sidan när laget lidit. För stort ego för ingen nytta. 5

Mutu, enbart hans fenomenala status räddar honom från det sämsta betyget i mina ögon. Med samma motivering som peruanen 4,5

——————————————–

Tränar- och fysiostab

Sinisa Mihajlovic & co, har inte lyckats med något känns det som. Han fick ansvara över ett demoraliserat strykgäng som avslutat 09/10 på värsta tänkbara sätt. Som om inte det vore nog så haglade skadorna redan i förberedelsefasen och har fortsatt även göra så efteråt. Det handlar mindre om otur och mer om just förberedelser än vad gemene man tror. När han fick frågan ”den enskilt viktigaste egenskapen för en tränare?” svarade han med ”att sätta sig i spelarnas huvud”, den taktiska biten viftade han bort med förklaringen att ”alla kan”. Något han redan fått äta upp. I dagsläget känns det som Sinisas dagar är räknade då hans esse, den mentala biten, inte heller tycks ha någon påverkan på lagets spel. När vändningen hemma mot Brescia och ett oavgjort resultat borta mot Napoli klassas som ”triumfer” vet vi att något står galet till. 4

———————————————

Ledning

Försäsongen började redan i juni, så Corvinos val att anställa Mihajlovic går alldeles utmärkt att ifrågasätta. VM var runt hörnet, med lite is i magen hade han kunnat knyta till sig en i Firenze väldigt omtyckt modern fotbollslegend, Carlos Dunga. Vidare värvades Boruc, Cerci och D’Agostino, varav två ser ut att vara utkalkylerade schackdrag för att kunna ha ryggen fri i förhandlingarna med Frey och Montolivo i sommar. Här ifrågasätter jag Corvinos vilja att bygga på det som redan fanns. Varför köpa nya spelare på redan täckta positioner när en andel av de pengarna skulle kunna gå till framtida löneförhandlingar? Till slut vinterfönstret som mynnade ut i totalt kaos. Åter, nyttiga spelare värvades på redan befintliga positioner utan någon nämnvärd kvalitetshöjning. Det ska mycket till om någon av de nya får ett fotfäste på ett vrak som är i rejäl gungning. 3,5

Lågvattenmärke i pinsamhet

Det var väl inte mer än man kunde vänta sig, men Corvino lyckades göra pannkaka av den här mercaton också. Inte på vilket sätt som helst heller. Man kan ju tycka att han redan levererat sina tre utlovade ”kvalitetsvärvningar” i form av stjärnorna Behrami, Neto och Salifu, men Corvino stod för en sista hjältemodig mercato-attack. Rapporter från Milano bekräftade att Fiorentina värvat Barreto från Bari, en i sammanhanget inte helt ovälkommen förstärkning. Men glädjen(?) blev inte långvarig. Man ”upptäckte” nämligen att brassen har skadeproblem! Ursäkta mig, med den insikten är ungefär lika revolutionerande som att ”upptäcka” att korvförsäljaren säljer korv. Alla och deras mammor visste om det där. Men tydligen inte Corvino. Han gillar sina värvningar som kinderägg. Impulsköpta, smaklösa och av dålig kvalitet.

Nu har Corvino dessutom fått klubben att framstå som helt oprofessionell. Vad ska man annars tycka? Här går vi och väntar en hel jävla månad på att gubben ska få arslet ur vagnen, och så hittar han på det här med en halvtimme kvar på mercaton? Det värsta av allt var att han var beredd att slänga ut minst 4,5 miljoner euro på sitt bevisligen helt ogenomtänkta infall. Om inte det här var droppen, hur ser en sådan då ut? Incredibile…

Firmato TX..

Mercatokungen

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera Pantaleo Corvino. Den självutnämnde ”mercatokungen”, men det blir ju i slutändan lika väl ett betyg över hela organisationen. Låt oss säga att Fiorentina är ett företag. Eller vad fan, det är ju det, men ibland förlorar man som tifoso den insikten.

I ett vanligt företag i näringslivet vore Corvinos motsvarighet rekryteringschef eller något sådant. Alltså ansvarig för att kvaliteten på företagets personal motsvarar företagets ambition. Nog för att jag själv har tillräcklig erfarenhet från näringslivet för att veta att feta misslyckanden inte alltid slår tillbaka mot den ansvarige, men i Corvinos fall vette tusan om stöveln inte skulle ha applicerats. Tillåt mig ödmjukast visa varför.

Vi ska inte göra någon sågnings-odyssé genom Corvinos karriär, som inte varit så dålig. Jag vet ju att han upptäckt spelare som Bojinov, Vucinic och Ledesma. Personligen tycker jag inte det är så jävla imponerande meriter, men alla andra verkar ju tycka det så låt gå.

Men nu tänker vi företag här, och då är man inte bättre än det man presterat på sistone. Vi kan gå tillbaka ett helt år, vilket är ancient history i sammanhanget. Man skulle kunna gå tillbaka två år, men min tid för detta skamlösa angrepp på mercatokungen är tyvärr begränsad till en kafferast. Låt oss därmed börja på vintermercaton 2009-10 och jobba oss framåt. Ha överseende med siffror. Skriver ur minnet här för bövelen.

Ljajic – Säga vad man vill om Ljajic, han är en nittioetta, stor talang och så vidare, men var han värd 6,5 miljoner euro? Handen på hjärtat, har han höjt kvaliteten på laget så som den prislappen borde indikera? Palermo betalade mindre för Pastore (förvisso säsongens värvning med Cavani). Ska jag vara riktigt kritisk så säger jag att vår egen produkt Carraro känns som en likvärdig eller bättre spelare än Adem. På alla punkter. Hade Jo-Jo varit hel hade Ljajic inte startat en match.

Felipe – Hade det inte kommit fler überfloppar så hade Fille tagit priset. Jag kan till viss del förlåta Corvino, för jag trodde det här kunde ha blivit något. Men Felipe verkar befinna sig i någon slags existentialistisk kris, och med facit i hand är det bara att konstatera att Corvino åkte på en fet blåsning. Man borde kanske ha anat något lurt då Felipe bara gjorde 3 ligamatcher för Udinese säsongen då vi köpte honom och hade fått de två säsongerna innan mer eller mindre förstörda av skador.

Bolatti – Långsam, förvirrad och tydligen helt oanpassningsbar till spelet i Seria A. Jag såg honom spela i Argentina och det är svårt att tro att det var samma spelare. Sinnesjukt. Men jag kommer fortfarande ihåg att Corvino höjde Bolatti till skyarna med uttalanden som ”spelaren vi velat ha hela tiden” osv. Han borde vetat bättre.

Corvino tog även in Keirrison (usch) och Seferovic (s.k. talang). Inget att hurra för. Sedan kan man också ifrågasätta att han släppte iväg både Dainelli och Jörgensen mitt i säsongen. Kaptenen och vicekaptenen. Smart. Notera dock –ingen värvning som går in i startelvan.

I somras plockade Corvino in några spelare till.

D’Agostino – I sina bästa stunder en grym spelare, utan tvekan. Men var det spelaren vi behövde? Även han skadebenägen (så klart) och jag tror den enda anledningen till att Corvino investerade i D’Ago är att Montolivo går till Inter efter den här säsongen för att återförenas med Pazzo.

Cerci – Det kan väl inte ha undgått någon att Cerci är något av den värsta smörja som någonsin skådats i denna stolta klubb, och det värsta av allt är att han var dyr. 4 miljoner euro för en spelare som inte ens platsade på Romas bänk och som satt på ett utgående kontrakt? Årets deal för Roma. Jag hade fan föredragit Papa Waigo i truppen. Han har i alla fall gjort något bra, en gång i tiden. Nej, blotta åsynen av Cercis namn i startelvan ger mig nästan stroke.

Boruc – The holy goalie kan knappast kallas för en dålig affär då han kom gratis. Däremot är det en konstig affär om inte målet är att tvinga bort Frey ur laget för att minska the holy lönetak. Boruc är en för bra målvakt för att värma bänk. Alla vet att sådant bara skapar nervositet och dålig stämning. Det tog ju inte heller många veckor innan Boruc ville dra, och hade inte Seba pajat så hade polacken inte varit kvar.

Notera igen –är det här egentligen spelare som vi behövde? Vänsterback? Mittback? Anfallare?

Slutligen då, för jag antar att inget av intresse kommer att hända: Behrami – Bra spelare, men Corvinos vana trogen så är ju även schweizaren rätt skadebenägen.. Återigen, var är spelarna som går in i startelvan? Kvalitetshöjarna? Ska jag sätta betyg på årets mercato så är det bara Sampdoria som varit mer ambitionslösa.

Slutligen så ska jag avslöja varför jag tror Corvino har gått från bäst till sämst på några säsonger. Han har tankarna någon helt annanstans. På ungdomslagen. Giovanissimi, Allievi, Primavera. Corvino har själv sagt att hans dröm är att i framtiden se ett Fiorentina med enbart spelare från ”hans” ungdomssektor, och det är väl skitbra, men faktum är ändå att man behöver mer än snorungar och att köpa billigt och sälja dyrt för att komma någon vart här i världen. Jag har sagt det förr. Lecce var en perfekt arbetsplats för Corvino, han är ingen sportchef som passar i en klubb med större ambitioner. Våra framgångar under Prandelli-eran var enligt mig 100% Cesare. Det är uppenbart att han till slut lämnade för att han ville mer än vad klubben ville. Han ville mer än att vinna påhittade ”scudetti” för fjärde eller femteplatser.

Numera är ribban satt ännu lägre. Nu ska vi banta löner till nästa säsong genom att sälja av Gilardino, Mutu och Frey och hoppas på att ungdomslagen producerar några superstjärnor lagom till 2018 eller så. Frågan är när ledningen ska ta bladet från munnen och kommunicera den här kursändringen? För inte kan man väl tala om någon ”satsning” när ambitionsnivån är så här usel?

Om det inte sker några kraftiga förändringar inom kort så kommer Della Valles att få det hett om öronen. Truppen har redan fått en försmak efter de två senaste viljelösa pissmatcherna. Blir det inte andra takter i hemmamatchen på Onsdag så kan ett riktigt helvete bryta ut. Folk har tröttnat nu.

Firenze merita molto di piú!

Firmato TX..

In bocca al lupo!

Emiliano Mondonico, f d violatränare och tifoso på  livstid, kommer imorgon undergå kniven och kliver av Albinoleffes bänk på obestämd tid. Orsaken? en tumör. V C S håller tummarna och önskar lycka till.

Inguardabile!

Sex månader har gått sedan Mihajlovic ankomst till Firenze, och resultatet kan inte ha undgått någon. Ett Fiorentina som för ett år sedan stod för glädje, attraktivt spel och en stor dos hopp inför framtiden har förvandlats till ett själlöst spöke, utan idéer och utan någon tro på något förutom sin egen impotens och mediokritet. Att titta på matcherna har blivit ett slags oundvikligt självplågeri. Ungefär som att titta på division sju-curling för att någon släkting spelar i ett av pissgängen där. För det finns inget att beskåda förutom ren och skär frustration och ångest. Inget spel. Ingen fantasi. Ingenting. Det är så man vill gråta, men det förutsätter känslor. Dagens Fiorentina skapar inga känslor alls. Det bara är.

Ta en spelare som Gilardino, som antagligen är den mest högkvalitativa spelaren i truppen. En klassisk bomber av odiskutabel klass. Vi kan inte ens utnyttja honom. Inte en enda vettig passning in i straffområdet. Inte en enda vettig cross. Hans funktion på plan har reducerats till att manglas och ordna frisparkar eller att kämpa ensam mot motståndarnas hela försvar. Det är återigen, ett symptom på att vi inte har något spel. Det lilla som finns är så pinsamt lättläst att inte ens våra egna spelare tror på det.

Det som stör mig mest är alla ursäkter. Man kallar spelare som kommer tillbaka från skada ”värvningar”. Skadorna i sig lyfts upp som ett jätteproblem, trots att andra lag har skadelistor som inte på något sätt bleknar gentemot vår. Det är i sig ett perfekt exempel på en situation där ingen vill ta något ansvar. För något alls. Della Valles vill inte satsa vidare, men de vill inte säga det. Corvino är en sportchef med landsortsmentalitet som inte klarar av att värva något annat än talanger eller nya reservmålvakter, men ingen vill säga det. Tidigare tongivande spelare som Vargas och Montolivo vill inget hellre än att lämna klubben, men de vill inte säga det. De få pjäser inom föreningen som faktiskt presterar över eller enligt förväntan och är lojala, som Donadel och Santana, vill vi inget hellre än att bli av med. Mihajlovic är en tränare med noll taktisk kompetens som inte klarar av att använda spelarmaterialet rätt, men ingen vill säga det heller. Varför hattar han mellan formationer som alla fungerar lika uselt? Varför envisas han med att använda nollan Cerci? Ljajic som vänsterytter?? Vargas går från bäst till sämst på en halv säsong? Passningsmaestron D’Agostino är helt plötsligt på Bolatti-nivå? Vår bästa spelare är Santana spelandes centralt?? Pardon my french, men quoi de fuck håller mannen på med?

De enda som säger något är fansen. De säger: Basta. Det här som vi håller på att bevittna är inget annat än en förödmjukning mot klubben, staden, och dem som älskar de förstnämnda två. Men det värsta av allt är att laget har blivit – inguardabile. Som ett barn bara en mor kan älska.

Firmato TX..

BASTA

Igår mottogs spelarbussen av 100-150 tappra utanför hotel Villa Medici där förberedelserna inför matchen mot Genoa kommer att äga rum. Det hela beskrivs som kanske den tråkigaste krisen i Della Valle – eran. Capi Ultras hade svårt att kontrollera de allra argaste, glåporden haglade och det hela summerades i en banderoll som slagits upp till det kaotiska välkomnandet med punkterna:

Ett blindstyre till tränare, Mihajlovic ses numer även från de lojalaste och mest hårdnackade (de som till en början valde att ställa sig bakom honom) som den första orsaken till att saker utvecklats till vad dem är idag. En mindre grupp tifosi fick till slut möta tränaren och Roberto Ripa för att på lugnare maner diskutera sitt missnöje.

Spelare utan bollar, och då riktades de största missnöjet framförallt mot Montolivo och Cerci som valde, precis som rubriken antyder, sin vana trogna att slinka undan. Kaptenen kom i skottgluggen för att han tycks ha tankarna på annat (läs Inter) och för att han saknar det som krävs för att bära upp kaptensbindeln. Cerci häcklades för att han kort och gott är ett skämt på planen. Frenesin var så stor att ingen kom undan, inte ens de allra yngsta Babacar och Ljajic som anklagades tillsammans med Cerci igen för sitt ständiga uteliv och uteblivna prestationer på planen.

Ledningen ett spöke, inget nytt där men inkompetente Alessandro Mencucci symboliserar ledningens totala frånvaro.

Övergångskampanjen ett fiasko, coppia Mihajlovic-Corvino har inte rosat marknaden. Vare sig på plan eller utanför. Den förste som väljer för tillfället att lista Corvino som den med kanske enskilt störst ansvar för det totala misslyckandet, är ingen mindre än den klassiska radiorösten David Guetta. Dessa båda herrars dispyter är sedan en längre tid tillbaka kända för allmänheten och sportjournalisten håller i dessa tider ingenting tillbaks.

Det här är Vår  ”silenzio stampa”.

”BASTA FIRENZE MERITA RISPETTO” -Marasma 1993

Startelvan

———–Gilardino———–

Ljajic———————Cerci

Montolivo-Donadel-Santana

Gulan————–De Silvestri

(De Silvestri)——-(Comotto)

—-Kröldrup—Gamberini—-

————-Boruc—————

D’Agostino vilas åter enligt ”Corriere dello Sport – Stadio”, Santana ersätter och det ger plats för Cerci på kanten. Troligt inhopp av Behrami efter halvtid. Enigma på ytterbacksplatserna där Gulan vikarierar till vänster för avstängde Pasqual, eller så intar formsvage ”Lollo” positionen han om möjligt är ännu darrigare på. Comotto backar i så fall upp till höger. Coppia Kröldrup-Gamberini får förnyat förtroende trots plattmatchen mot Lecce.

Bröderna Daltons eskapader

Bolatti tackade bestämt men respektfullt nej till Internacionals erbjudande strax innan midnatt. ”Mission Impossible” skriver man i tabloiderna, gällande att kränga iväg Felipe, Bolatti och Zanetti. Det är dock ACF själva som satt sig i situationen.

Hela cirkusen påminner mig om något av bröderna Daltons alla misslyckade rymningsförsök eller rån i den tecknade albumserien om ”Lucky Lucke”. Från vänster Joe (ADV) som utmärks av sin korta stubin tillika kroppsväxt, William (Corvino), Jack (Mihajlovic) och längs till höger den långgänglige och trögtänkte Averell (Bolatti). Mellanbröderna William och Jack är mer eller mindre mellanting av Joe och Averell med Jack som den lite mindre eftertänksamme.

Vi hade en gång i tiden en ambitiös ledning, med en exekutiv sportdirektör och en tränare som satte sina krav på vilken typ av spelare som behövdes. Idag har vi varken ambitionerna  eller en sportdirektör som levererar (”stjärnvärvningen” Behrami talar sitt tydliga språk). En mindre eftertänksam tränare som får äta upp det han sa veckan innan, ”Mutu är ingen spelartyp vi behöver”, stup i kvarten. Och spelare som på så sätt aldrig passar in eller förstår spelidén, lite som Bolatti ser ut på en fotbollsplan.

Jag ser framför mig hur allt är uppdukat och klart, Bolatti till Internacional för €5milj. En betydelsefull inkomst som i princip täcker övriga sparsamma övergångar detta vinterfönster (Behrami €2milj och Neto €3,5milj),  äntligen! Väskorna är packade och klara och man har skjutsat ut dom och samlats på Amerigo Vespucchi (flygplatsen) för att ta farväl. ADV och Corvino gnugar händerna…  var är Bolatti? Kvar i Firenze!!? och avnjuter en klassisk bistecca fiorentina.  Förutom trögtänkt så återspeglas Avarell som ett matvrak.

Givetvis så är Bolatti långt ifrån trögtänkt i verkligheten. Varför ta €300.000 eller i bästa fall €500.000 när han redan får €800.000, för halva jobbet? Visst riostolen i Brasilien kanske låter mer lockande, men han får nog mindre användning för den än den han satt upp bredvid bänken på Franchi.

Ett Daltonrån innan månadsslutet? Mission Impossible!

Buonasera

Report Medico tillbaka. Klart, slut.

Buongiorno

Senaste MERCATOBOMBEN: Bolatti till Internacional för €5milj.

Jag tror aldrig  jag har känt samma glädje över att en spelare  lämnar. Sen slår det mig att priset det talas om är nog för bra för att vara sant. Infon om en flytt till Brasilien för den långgänglige kommer i första hand dock från en av f.it.’s känsligaste tentakler i mercatodjungeln, så jag håller tummarna och hoppas på att delar av informationen är sann och att den håller hela vägen.

Till dess en liten highlight reel från en annan del av Brasilien och O’Animal.