MoViola: Hampus berättar läget på Barbera

Delio Rossi och Sinisa Mihajlovic. Två herrar med motsatta resultat, men om man får tro det som sägs, gemensamt öde: senast i sommar går de skilda vägar med respektive klubb. Red ut situationen om Delio Rossi!

Det här med Delio Rossi är komplicerat. Han sitter på ett utgående kontrakt och säger att han vill förlänga om han kommer att ha en nyckelroll i Palermos projekt. Zamparini skulle nog vilja byta tränare men kan inte riktigt göra det då Rossi är en publikfavorit och skyddas av fansen. Rossi var också bunden till Walter Sabatini som avgick i höstas efter en oenighet med Zamparini. Redan då började man ana att Rossi inte tänkte förlänga med Palermo.

Jag ser situationen som ohållbar och skulle bli förvånad om Delio Rossi är tränare för Palermo nästa säsong. Zamparini kan säkert tänka sig att förlänga för att supportrarna ska bli nöjda, men jag är inte lika säker på att Rossi kommer gå med på det och samtidigt så har Zamparini redan flera tänkbara ersättare.

Med tanke på att det ser ut som det gör så ser jag hellre att de skiljs åt i juni istället för att Rossi ska få sparken i oktober.

Det låter som om Rossi har ”lyxproblem” jämfört med Mihajlovics Fiorentina. Apropå de lilas knackiga trend: ”Frågan är inte om Viola är en negativ överraskning i år, snarare om de överraskade positivt åren innan” -Delio Rossi. Din kommentar på det Hampus?

Jag ser Fiorentina som ett lag som underpresterat det senaste året. Egentligen sedan gruppspelet i Champions League. Det Fiorentina vi fått se åren innan Champions League är i mina ögon det riktiga Fiorentina. De har, tillsammans med Palermo, länge haft Italiens mest intressanta projekt.

För att ta sig ur den här negativa perioden så tror jag att Fiorentina måste börja om. Jag tror inte man kommer mycket längre med Mihajlovic som tränare och Corvino som ds. Corvino är duktig, kanske bäst i Italien men det är uppenbart att han och Fiorentina bör gå skilda vägar. Han har gjort sitt och det är dags för någon mer motiverad att ta över, varför inte Walter Sabatini? Sen hjälper det heller aldrig att det är oroligheter kring presidenter…

Viola 10/11 trivs bäst när man inte förväntas styra spelet (tydligt exempel på direkta motsatsen mot Parma senast) medan de högt flygande örnarna i Palermo tycks inte vilja släppa taget om bollen minsta sekund. Har vi en ”perfekt danspartner” på Barbera eller förväntar Du dig någon annan matchbild?

Palermo på Sicilien är aldrig en trevlig danspartner. Palermo har ligans bästa anfall (två mål färre än Inter och inte ett enda på straff) och på Renzo Barbera är man som farligast. Vicepresident Gugliemo Miccichè vågade till och med kalla Palermo för oslagbart inför matchen mot Fiorentina. Jag vågar inte säga att Palermo är oslagbara på hemmaplan men det är bevisligen mycket svårt att ta poäng där. Att låta Palermo rulla boll är ingen bra idé.

Visserligen, men som sagt trivs ju Viola att slå underifrån, det kanske är vår enda chans. Skämt å sido, ser du i ärlighetens namn någon/något i det lila lägret som skulle kunna ställa till med en skräll? Och vad bör vi se upp med, förutom Ilicic och Pastore?

Fiorentina är ett lag jag aldrig vågar underskatta. Det finns två anfallare i Viola som brukar kunna ställa till med problem för Palermo. Det är givetvis Mutu och Gilardino jag tänker på. Dessutom saknar Palermo två mycket viktiga spelare i Cassani och Bacinovic. Mycket bättre möjlighet till skräll än så får man sällan på La Favorita.
Miccoli är den formstarkaste spelaren i Palermo och har gjort mål i de tre senaste matcherna. Samtidigt börjar Pastore och Ilicic hitta tillbaka till gammal god form. Det är kanske inte den trion de lila försvararna önskar att möta.

Ditt stalltips på slutresultatet:
3-1, målskyttar: Miccoli, Pastore, Hernandez och Gilardino

Tackar för det Hampus, mitt kommer direkt från hjärtat som står tomt nu: ny triumf för Sinisa & c:o och 0-0!

”Vinnartraditioner” -är det värt att hålla fast vid dem?

Med flertalet spelare som är enligt ryktesväg bort från klubben i sommar, så känns en analys på: kontinuitet, omklädningsrum och  tradition rätt i tiden.

Nästa säsong har vi fem spelare;  Frey, Donadel, Gamberini, Montolivo och Pasqual som utmärker sig på så sätt att de kommer att ha varit trogna klubben i hela sex år, nära tredubbelt så länge som genomsnittet i övriga Italien.  Mutu och Santana kommer även dem att gå mot sitt sjätte år i klubben (fem år i klubben totalt) och man undrar hur viktigt det är att behålla den här stommen för att bevara sin identitet. ”Vinnarmentaliteten sitter i väggarna” sägs det, men ingen av dessa herrar har ju någonsin vunnit något. Hur viktigt och hur troligt är det att var och en blir kvar?

Frey, mycket kommer att avslöjas i samband med återinträdet i truppen efter skadan. Petar han Boruc? Mitt direkta svar är ja! Den direkta följden är nog att Boruc släpps i en rejäl plusaffär då han knappast sänkt sitt värde under tiden i Firenze och han hintat om sin längtan till brittöarna. Båda målvakterna är dessutom inte på något sätt skadefria och om Freys onda knän avskräckte diverse intressenter i somras, så gör de säkerligen det i år. St Sebastien kvar på Arnos flodbädd säsongen 2011/2012 65%.

Gamberini, det blir spännande att se hur mycket bättre Alessandro kan bli och hur mycket kvar han har kvar på sin utvecklingskurva nu när han fått en schysst partner i Camporese. Med största sannolikhet även Nastasic. Blir en viktig pjäs för kommande år, kontraktet går ut 2013. Kvar i Firenze 95%.

Donadel, har varit i klubben längst då han värvades under vinterfönstret 2004/2005. Hans betydelse i omklädningsrummet är inte att ta miste på då han i interna kaptenomröstningen fick bara en röst mindre än Montolivo. Har sedan flera säsonger tillbaks understrykigt att han har hittat hem i Firenze. Har ett utgående kontrakt i sommar och kan stöta på svårigheter att förnya det till de €800.000/år han tjänar idag. Marco får förlängt kontrakt 68%.

Montolivo, flera fans har vänt ryggen till captiano och inte bara, då han inte bär upp kaptensbindeln på önskat sätt och att han ständigt kopplas med en flytt till Inter efter en svag säsong i Firenze.  Man ska dock ta i beaktning Riccardos professionalitet då han bet ihop hela hösten med svullna hälar och att han var först ut med att officiellt sätta klubbens mål för säsongen: ”salvezza” efter praktfiaskot mot Lazio på Olimpico. En uppgift som helt är ledningens och inte hans.  Kontraktet går ut sommaren 2012 och il calcios stormakter drar redan nu i samtliga trådar de kan få tag på. Sommarens snackis. Montolivo förnyar 50%, skriver på i Milano 50%.

Mutu, har allt att vinna efter att ha fått ännu en chans och förnyat förtroende av ACF. Lite som katter har nio liv. Han har fansens stöd och står enligt honom själv i skuld till dem för det. Efter sin långa frånvaro från fotbollsplan är han inte i närheten lika het på marknaden som för två år sedan. Kvar i Firenze 2011/2012 70%.

Pasqual, har haft en av sina positivare säsonger efter Serie A – debuten 2005/2006. Han spelar uppenbarligen bäst utan någon som helst press eller konkurrens (Gobbi, Balzaretti), men trots det räcker det inte hela vägen fram och inläggen per match går i bästa fall att räkna på en hand. Har hela två år kvar på sitt kontrakt (2013) och kommer med största sannolikhet stanna kvar i Firenze även efter denna sommar. Kvar i Firenze säsongen 2011/2012 95%.

Santana, kontraktet går ut i sommar och han menar att hans prioritet är att stanna i Firenze men även att ledningen ”måste göra sitt”. Med andra ord göra budet sötare än vad det redan är. Frågan är om Corvino är med på noterna. En av Fiorentinas viktigaste spelare denna säsong. Kvar i Firenze 2011/2012 55%.

Den generella frågan är om Corvino ska hålla fast vid det gamla gardet eller om han ska göra en ”vårstädning”?

Identitetskrisen växer sig starkare

Sinisa prövade allt igår, 4-3-3, 4-5-1, 4-1-3-2. Sifferkombinationer. När fotbollsfilosofin tryter och de enda övningar, i alla fall de enda som spelarna verkställer på plan, är ett primitivt ”1-2″ väggspel så hjälper inga sifferkombinationer i världen. ”Det är spelarna på planen som gör skillnad, inte siffrorna på papperet” som Cesare Prandelli en gång sa.

Två formationsskiften till följd av byten i en och samma match med resultatet lika. Mihajlovic är kanske inte lika passiv i sitt taktiska agerande som Cesare var, men han tycks inte alls ha samma förberedelseförmåga och ”gameplan” eller fingertoppskänsla som ”il mago d’Orz”. Hans taktiska drag skapar snarare förvirring än hjälper laget ur en svår situation, som igår mot Parma då vi var inträngda i ett hörn större delen av matchbilden. Identitetskris var bara förnamnet.

Vi får hoppas att våra spelare inte glömmer bort hur man spelar fotboll på elitnivå när nästa säsong ska till att dra igång. Här är tre som visar att de fortfarande kan.

Behrami, är inte i hundraprocentig fysisk form än och hans energikrävande spelstil tvingar honom av planen den sista kvarten. Dessförinnan är han enskilt den störst bidragande orsaken till att vi sånär är med i matchen. Uppoffrande. 6,5

Boruc, hjälplös på Amauris konstmål i första. Räddar dagen med en tjurrusning  mot sylvasse Crespo och täcker skottvinkeln. Med hela matchen, men fotarbetet är inte det nödvändiga för en Serie A – målvakt. Stor och stabil. 6,5

Camporese, utförde som vanligt sitt jobb klanderfritt och hade även tid att täcka upp för sin mittbackskollega Gamberinis svåra uppgift att punktmarkera Amauri. Lider tillsammans med resten av laget.  6,5

Och här är det som känns mest förvirrade i stundens hetta och ser ut att ha glömt bort hur man spelar fotboll…

Donadel, kommer in i ett matchskede då Parma fullständigt krossar Violas mittfält. Bidrar med passningar av väldigt låg standard och tvingar Mihajlovic till ytterligare ett formationsbyte. Möjligen sliten från i onsdags då han spelade med feber. Blek. 5

Marchionni, långt ifrån densamme som i onsdags och man undrar vad rutinen är till om den inte bidrar i första hand till kontinuitet. För benen är inte lika rappa som de än gång var. Steget efter. 5,5

Cerci, inte lika urusel som i onsdags. Belönas med 90 spelminuter för det. Ser ut att aldrig kunnat ha spela fotboll. 5,5

Grafisk design & illustration 180hp

”Dart Fish”, samma program som höjt ”rit-Ola” till svensk sportjournalistiks Olympiska katedral och gett honom igenkännande som Sveriges vassaste ”halvtids – analytiker”, tycks inte ha nått stöveln, eller åtminstone Sicilien år 2010. I länken nedan benas Delio Rossis försvarstaktik ut bit för bit i sann schackbrädemanér på palermitansk lokal-[Ti-V:ou]. Se och njut!

Gli talenti

80-talisterna fick sin chans, nu är det ny kula och 90′s kör sitt intåg på Arnos flodbädd. Men vilka blir så kallade ”fuoriclasse” och vilka stannar i sin utveckling? Nedan är de fyra allra starkast lysande stjärnorna från andra sidan millenieskiftet, mina damer och herrar…

Babacar, Khouma el ’93

Stor, snabb och stark, en klassisk prima punta. Tjurigheten och inställningen är det heller inget fel på. Vad Baba måste jobba på är avsluten och positioneringen. Utan ”näsa för mål” kan man vara hur stor som helst men till ingen nytta, minns bara kraftverket Karsten Jancker som lyckades med bedriften att göra ett mål på en hel säsong för självaste Bayern Munchen. Babacar kan sakna den lilla men viktiga ingrediensen för att han ska bli en matchvinnare värd namnet. För att hitta det krävs förtroende och kontinuitet som bara går att hitta på annat håll och inte som Gilas andrafiol. Lån 2011/2012.

Camporese, Michele ’92

“[…] Han har spelat samtliga av de svåraste matcherna och har gjort det utmärkt, han har stor personlighet och är… en härlig överraskning. Mot Genoa spelade han med små marginaler i förberedelsen då han fick veta det morgonen innan match. […] Camporese har Aldairs lugn, på det sättet påminner han om brasilianen, det är en spelare som tror på sina kvalitéer. […] han slarvar aldrig iväg en boll, ibland överdriver han, men det är bra så. Vi jobbar hårt med hans positioneringsförmåga och andra småsaker för att han ska utvecklas. Han har enorm utvecklingspotential och är en seriös grabb som jag tror på.” –Mihajlovic om Camporese 5/2/2011. Startman 2011/2012.

Carraro, Federico ’92

Var på väg in till A-laget under sommarens förberedelseläger men var först ut i en sällan skådad ”skadeepidemi”. Väl tillbaka så har han inte fått chansen då hans position täcks av så många fler etablerade spelare (Cerci, Marchionni, Santana, Vargas). Trots det har han gett själ till mister att tänka över det beslutet då hans målskörd och betydlese i Busos primaveralag går inte att föringa, samt att han var piggast i Violas för tidiga cuputtåg under hösten. Lån eller A-lag 2011/2012.

Ljajic, Adem ’92

Hans tekniska gåva är inte att förbise. Smidig med god motorisk kontroll i alla leder gör honom till de spelarna som är vän med bollen i rörelse, håller den tätt intill sig och släpper den endast när tillfälle ges. Vad Ljajic behöver arbeta på är hans speluppfattning då hans avslut inte räcker till och någon annan måste göra jobbet åt honom. Lyckas han få upp blicken från backen och fördela bollen mer, så är hälften vunnet. Får han chansen att testa sin känsliga högerdoja ut på kanten (4-4-2) tror jag personligen att vi kan se inlägg i närheten av Beckham-klass. Det gäller för Adem att acceptera och mogna i en playmaker-roll. A-lag 2012.

Firma Gila&Mutu

Det snackas mycket om Parmas nya anfallsvapen Amauri och hans ”skugga” Giovinco. Det är de som ska göra det för Parma i år, förlänga koktiden. Men vi vill helst ha våra skinkor kokta redan imorgon kl 16:45, därför drar jag upp lite intressanta siffror om vad man kan förvänta sig på andra sidan planen.

I sin första säsong 2008, levererade man 23 mål på 17 matcher tillsammans. Förra året så spelade man ihop endast åtta matcher, men lyckades med att pricka rätt sju gånger. I år har man endast spelat fyra matcher och stänkt dit två mål. Sedan sin tid i Verona har de sammanlagt gjort 288 mål, varav 117 för Viola. Ett exempel att följa för färskingarna Amauri och Giovinco…

Firma Gila&Mutu!

Det går bra nu

När jag läser Fredrik Tillbergs årskrönika (följ länk) med grå stockholmshimmel som bakgrund i köksfönstret, är det lätt att ta steget och hoppa ut. Tänk positivt!

Det är ”bara” 16 omgångar kvar. Mutu är förmodligen med redan mot Parma, i alla fall på bänken. ADV tar åter besluten  Giam… Vi växlar mellan Gilas klassiska viol och Santanas rockigare elgitarr Pa.. Mondonico kom som det ser ut smärtfritt undan Olo… Gilardinos befarade meniskskada visar sig istället vara en överbelastad knäskål (bättre rehabprognos)… Bolatti ser ut att tacka nej ännu en gång, ledningen ska enligt ryktesväg ha tackat nej till flera bud på Cerci bl a från Spallettis Zenit.

Snap! Där brast det, jag får ta till med ren och skör nostalgi: …

P-A-Z-Z-I-N-I!

Vilken fantastisk debut han gör, han borde ijuförsig varit lite mera ego: kört en Zlatan och snott straffen framför näsan på Etoó för att dunka in sitt hat-trick i söndags. Kameruanen kunde ju ha bjudit på den, men firade som om han fullbordat sitt eget hat-trick efter att ha satt straffen. Pinsamt. Pazzini visar istället på gentlemannatakter och följer upp med ytterligare ett mål mot Bari. Vilket lag vi hade haft idag, i samma youtube-snutt skymtar man även Maggio och Chiellini.  Sug på den alla ni som älskar ”fantacalcio” och gillar att  drömma er iväg under sommar- och vintermercatotider.

Mer om Pazzini, vintermercato och mycket mer på dagens ”Calcio al Corso”. Missa inte det!

ADV: ”Lugnet återfinns enbart efter vinsterna”

Il presidente refererade till ett känt uttryck från Harbour (Pearl?). Hans reflektioner efter matchen mot Genoa:

”Laget reagerade bra på våra supportrars protester efter matchen i Rom, som verkligen inte gick att se. Jag sa åt dem att det förväntades mer av dem. Protesterna var legitima. Om Mutus återinträde var hela lagets eller bara mitt beslut? Enbart mitt beslut, jag gör det för att det är även på mitt bord och mitt ansvar att ge en spelare som varit i staden många år en andra chans. Om övergångarna och de utlovade ”tunga värvningarna”? Ja, den ena såg ni ju idag [Behrami, stolt i tonen], den andra är en målvakt som redan debuterat på landslagsnivå. Då Boruc inte är i 100-procentig form [fysiskt, hans axel och knä spökar] och då målvakter är helt avgörande i vårat spel, se bara på motståndarnas idag [Eduardo, som bjuder på en i raden av tavlor], så får ni avgöra själva om beslutet är rätt eller inte. Angående den uteblivna anfallaren så har det direkt att göra med att vi valde att behålla Mutu, han är förövrigt i tränarens disposition nu. Om jag är nöjd med årets vintermercato? Jag gör mina bedömningar på min personal efter säsongens slut i maj, ”le pagelle” under januari månad intresserar mig aldrig som ägare. Bedömningarna gör jag alltid med målet att göra det bästa för det här laget och denna stad.”

Efter Genoa

Vinst. Även om den var plågad. Sjätte uddamålsvinsten gav ändå sjunde segern och Mihajlovic pustar nog ut inombords. Han har ju inget att förlora i nuläget egentligen. Det är bara att mana på, tro på vad det nu är han försöker skapa och hoppas på det bästa. Valet att starta Camporese var lite i den ådran, och börjar det ticka in lite poäng nu, särskilt på bortaplan, så lever till och med hoppet för Europaspel.

Den här Camporese. Vad ska man säga. Il ragazzo gioca bene. Benissimo. Det snackades innan matchen om ”i piu esperti”, och på något bisarrt vis så är det helt naturligt att Camporese är en av dem. Det känns som om han gjort 200 Serie A-matcher. Det här var hans femte. Frågan är snart inte längre ifall han håller som partner till Gamberini, utan om Gambero duger till det motsatta. Ärligt talat, jag kan inte minnas att Camporese gjort ett enda misstag, någon gång. Ever. Är det nästan inte en skämtfråga vem man bör starta av honom och Kröldrup?

Behrami aka ”lungan 2 med känsla i dojorna” var en oväntad höjdpunkt. Mannen med den omöjliga frisyren visade i vilket fall som helst att han kan bli jäkligt användbar. Han är överallt, defensivt, offensivt. Gjorde saker som jag tror Montolivo också skulle kunna vara kapabel till om han någonsin kom i ordentlig form. Jag tror ett sådant mittfält på tre rent utav kan bli något. Monto och Behrami som jobbar åt båda håll, med tonvikt på de offensiva löpningarna, och D’Ago i något av en Pirlo-roll. Eller Donadel som ankare om man vill täppa till mer, i vilket fall Montolivo kan ta över taktpinnen. Det mittfältet vore ingen avskräckande tanke.

Just det ja. Santana. Matchens spelare. Igen. Ska det vara så svårt att hala fram säg, ett tvåårskontrakt? Vill inte höra talas om minsta gnetande om löner nu från klubben. Mutu har rätt hög lön, och har vi sett honom skjuta hem några trepoängare på sistone kanske?

Firmato..TX

Ris & Ros

Fiorentina – Genoa

Ris

Cerci, överraskar när man tror att han inte kan göra det sämre. Dåligt jobb hemåt, missar öppet mål, viker ner sig i duellerna… Hur kan detta vara möjligt? En tragedi. 3,5

Donadel,  en mardrömsafton. Missar tvåsiffriga passningar… bara i första halvlek. Följer upp med sitt vårdslösa spel när frustrationen växt sig stor nog i andra. En riskfaktor. 4

Gilardino, hur mycket det än smärtar att se Gila spela på reservångorna så är hans insats undermålig. Meniskskada eller ej, det här är kanske den allra viktigaste punkten Corvino missat sedan han krängde iväg Pazzini&Osvaldo vintern 2008/2009: andraviolen, behövs nu som aldrig förr. 5,5

———————————-

Ros

Santana, börjar oerhört svagt men biter sig fast och börjar sakta kämpa sig in i matchen efter 20 spelade minuter. Matchhjälte efter att påpassligt ha inkasserat Eduardos bjudning. Spelar klokt när han tvingas ner i en central roll. 7,5

Comotto, trycker på längs kanten under hela matchen, visar varför gammal är äldst och petar säkerligen De Silvestri till fortsatt bänknötande. Helt klart en av ”i piú esperti”. 7

Behrami, exceptionell första halvlek. Hans insats själv gör att vågen på något konstigt sätt väger över för Viola. Springer kopiöst i ett frenetiskt tempo och låter inte motståndarna andas, vinner även på så sätt många brytningar. 6,5

———————————–

Det är en svårvunnen match: ”blod, svett och tårar” i dess rätta bemärkelse. Gila stirrar med gamnacke ner i backen när han kliver av planen, Montolivo drar lättnadens suck och övriga har fullt upp med att plåstra om sig. Det gick vägen på ren vilja, för den här gången… 12p kvar.

Grazie Ragazzi!