Mercatokungen

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera Pantaleo Corvino. Den självutnämnde ”mercatokungen”, men det blir ju i slutändan lika väl ett betyg över hela organisationen. Låt oss säga att Fiorentina är ett företag. Eller vad fan, det är ju det, men ibland förlorar man som tifoso den insikten.

I ett vanligt företag i näringslivet vore Corvinos motsvarighet rekryteringschef eller något sådant. Alltså ansvarig för att kvaliteten på företagets personal motsvarar företagets ambition. Nog för att jag själv har tillräcklig erfarenhet från näringslivet för att veta att feta misslyckanden inte alltid slår tillbaka mot den ansvarige, men i Corvinos fall vette tusan om stöveln inte skulle ha applicerats. Tillåt mig ödmjukast visa varför.

Vi ska inte göra någon sågnings-odyssé genom Corvinos karriär, som inte varit så dålig. Jag vet ju att han upptäckt spelare som Bojinov, Vucinic och Ledesma. Personligen tycker jag inte det är så jävla imponerande meriter, men alla andra verkar ju tycka det så låt gå.

Men nu tänker vi företag här, och då är man inte bättre än det man presterat på sistone. Vi kan gå tillbaka ett helt år, vilket är ancient history i sammanhanget. Man skulle kunna gå tillbaka två år, men min tid för detta skamlösa angrepp på mercatokungen är tyvärr begränsad till en kafferast. Låt oss därmed börja på vintermercaton 2009-10 och jobba oss framåt. Ha överseende med siffror. Skriver ur minnet här för bövelen.

Ljajic – Säga vad man vill om Ljajic, han är en nittioetta, stor talang och så vidare, men var han värd 6,5 miljoner euro? Handen på hjärtat, har han höjt kvaliteten på laget så som den prislappen borde indikera? Palermo betalade mindre för Pastore (förvisso säsongens värvning med Cavani). Ska jag vara riktigt kritisk så säger jag att vår egen produkt Carraro känns som en likvärdig eller bättre spelare än Adem. På alla punkter. Hade Jo-Jo varit hel hade Ljajic inte startat en match.

Felipe – Hade det inte kommit fler überfloppar så hade Fille tagit priset. Jag kan till viss del förlåta Corvino, för jag trodde det här kunde ha blivit något. Men Felipe verkar befinna sig i någon slags existentialistisk kris, och med facit i hand är det bara att konstatera att Corvino åkte på en fet blåsning. Man borde kanske ha anat något lurt då Felipe bara gjorde 3 ligamatcher för Udinese säsongen då vi köpte honom och hade fått de två säsongerna innan mer eller mindre förstörda av skador.

Bolatti – Långsam, förvirrad och tydligen helt oanpassningsbar till spelet i Seria A. Jag såg honom spela i Argentina och det är svårt att tro att det var samma spelare. Sinnesjukt. Men jag kommer fortfarande ihåg att Corvino höjde Bolatti till skyarna med uttalanden som ”spelaren vi velat ha hela tiden” osv. Han borde vetat bättre.

Corvino tog även in Keirrison (usch) och Seferovic (s.k. talang). Inget att hurra för. Sedan kan man också ifrågasätta att han släppte iväg både Dainelli och Jörgensen mitt i säsongen. Kaptenen och vicekaptenen. Smart. Notera dock –ingen värvning som går in i startelvan.

I somras plockade Corvino in några spelare till.

D’Agostino – I sina bästa stunder en grym spelare, utan tvekan. Men var det spelaren vi behövde? Även han skadebenägen (så klart) och jag tror den enda anledningen till att Corvino investerade i D’Ago är att Montolivo går till Inter efter den här säsongen för att återförenas med Pazzo.

Cerci – Det kan väl inte ha undgått någon att Cerci är något av den värsta smörja som någonsin skådats i denna stolta klubb, och det värsta av allt är att han var dyr. 4 miljoner euro för en spelare som inte ens platsade på Romas bänk och som satt på ett utgående kontrakt? Årets deal för Roma. Jag hade fan föredragit Papa Waigo i truppen. Han har i alla fall gjort något bra, en gång i tiden. Nej, blotta åsynen av Cercis namn i startelvan ger mig nästan stroke.

Boruc – The holy goalie kan knappast kallas för en dålig affär då han kom gratis. Däremot är det en konstig affär om inte målet är att tvinga bort Frey ur laget för att minska the holy lönetak. Boruc är en för bra målvakt för att värma bänk. Alla vet att sådant bara skapar nervositet och dålig stämning. Det tog ju inte heller många veckor innan Boruc ville dra, och hade inte Seba pajat så hade polacken inte varit kvar.

Notera igen –är det här egentligen spelare som vi behövde? Vänsterback? Mittback? Anfallare?

Slutligen då, för jag antar att inget av intresse kommer att hända: Behrami – Bra spelare, men Corvinos vana trogen så är ju även schweizaren rätt skadebenägen.. Återigen, var är spelarna som går in i startelvan? Kvalitetshöjarna? Ska jag sätta betyg på årets mercato så är det bara Sampdoria som varit mer ambitionslösa.

Slutligen så ska jag avslöja varför jag tror Corvino har gått från bäst till sämst på några säsonger. Han har tankarna någon helt annanstans. På ungdomslagen. Giovanissimi, Allievi, Primavera. Corvino har själv sagt att hans dröm är att i framtiden se ett Fiorentina med enbart spelare från ”hans” ungdomssektor, och det är väl skitbra, men faktum är ändå att man behöver mer än snorungar och att köpa billigt och sälja dyrt för att komma någon vart här i världen. Jag har sagt det förr. Lecce var en perfekt arbetsplats för Corvino, han är ingen sportchef som passar i en klubb med större ambitioner. Våra framgångar under Prandelli-eran var enligt mig 100% Cesare. Det är uppenbart att han till slut lämnade för att han ville mer än vad klubben ville. Han ville mer än att vinna påhittade ”scudetti” för fjärde eller femteplatser.

Numera är ribban satt ännu lägre. Nu ska vi banta löner till nästa säsong genom att sälja av Gilardino, Mutu och Frey och hoppas på att ungdomslagen producerar några superstjärnor lagom till 2018 eller så. Frågan är när ledningen ska ta bladet från munnen och kommunicera den här kursändringen? För inte kan man väl tala om någon ”satsning” när ambitionsnivån är så här usel?

Om det inte sker några kraftiga förändringar inom kort så kommer Della Valles att få det hett om öronen. Truppen har redan fått en försmak efter de två senaste viljelösa pissmatcherna. Blir det inte andra takter i hemmamatchen på Onsdag så kan ett riktigt helvete bryta ut. Folk har tröttnat nu.

Firenze merita molto di piú!

Firmato TX..

In bocca al lupo!

Emiliano Mondonico, f d violatränare och tifoso på  livstid, kommer imorgon undergå kniven och kliver av Albinoleffes bänk på obestämd tid. Orsaken? en tumör. V C S håller tummarna och önskar lycka till.

Inguardabile!

Sex månader har gått sedan Mihajlovic ankomst till Firenze, och resultatet kan inte ha undgått någon. Ett Fiorentina som för ett år sedan stod för glädje, attraktivt spel och en stor dos hopp inför framtiden har förvandlats till ett själlöst spöke, utan idéer och utan någon tro på något förutom sin egen impotens och mediokritet. Att titta på matcherna har blivit ett slags oundvikligt självplågeri. Ungefär som att titta på division sju-curling för att någon släkting spelar i ett av pissgängen där. För det finns inget att beskåda förutom ren och skär frustration och ångest. Inget spel. Ingen fantasi. Ingenting. Det är så man vill gråta, men det förutsätter känslor. Dagens Fiorentina skapar inga känslor alls. Det bara är.

Ta en spelare som Gilardino, som antagligen är den mest högkvalitativa spelaren i truppen. En klassisk bomber av odiskutabel klass. Vi kan inte ens utnyttja honom. Inte en enda vettig passning in i straffområdet. Inte en enda vettig cross. Hans funktion på plan har reducerats till att manglas och ordna frisparkar eller att kämpa ensam mot motståndarnas hela försvar. Det är återigen, ett symptom på att vi inte har något spel. Det lilla som finns är så pinsamt lättläst att inte ens våra egna spelare tror på det.

Det som stör mig mest är alla ursäkter. Man kallar spelare som kommer tillbaka från skada ”värvningar”. Skadorna i sig lyfts upp som ett jätteproblem, trots att andra lag har skadelistor som inte på något sätt bleknar gentemot vår. Det är i sig ett perfekt exempel på en situation där ingen vill ta något ansvar. För något alls. Della Valles vill inte satsa vidare, men de vill inte säga det. Corvino är en sportchef med landsortsmentalitet som inte klarar av att värva något annat än talanger eller nya reservmålvakter, men ingen vill säga det. Tidigare tongivande spelare som Vargas och Montolivo vill inget hellre än att lämna klubben, men de vill inte säga det. De få pjäser inom föreningen som faktiskt presterar över eller enligt förväntan och är lojala, som Donadel och Santana, vill vi inget hellre än att bli av med. Mihajlovic är en tränare med noll taktisk kompetens som inte klarar av att använda spelarmaterialet rätt, men ingen vill säga det heller. Varför hattar han mellan formationer som alla fungerar lika uselt? Varför envisas han med att använda nollan Cerci? Ljajic som vänsterytter?? Vargas går från bäst till sämst på en halv säsong? Passningsmaestron D’Agostino är helt plötsligt på Bolatti-nivå? Vår bästa spelare är Santana spelandes centralt?? Pardon my french, men quoi de fuck håller mannen på med?

De enda som säger något är fansen. De säger: Basta. Det här som vi håller på att bevittna är inget annat än en förödmjukning mot klubben, staden, och dem som älskar de förstnämnda två. Men det värsta av allt är att laget har blivit – inguardabile. Som ett barn bara en mor kan älska.

Firmato TX..

BASTA

Igår mottogs spelarbussen av 100-150 tappra utanför hotel Villa Medici där förberedelserna inför matchen mot Genoa kommer att äga rum. Det hela beskrivs som kanske den tråkigaste krisen i Della Valle – eran. Capi Ultras hade svårt att kontrollera de allra argaste, glåporden haglade och det hela summerades i en banderoll som slagits upp till det kaotiska välkomnandet med punkterna:

Ett blindstyre till tränare, Mihajlovic ses numer även från de lojalaste och mest hårdnackade (de som till en början valde att ställa sig bakom honom) som den första orsaken till att saker utvecklats till vad dem är idag. En mindre grupp tifosi fick till slut möta tränaren och Roberto Ripa för att på lugnare maner diskutera sitt missnöje.

Spelare utan bollar, och då riktades de största missnöjet framförallt mot Montolivo och Cerci som valde, precis som rubriken antyder, sin vana trogna att slinka undan. Kaptenen kom i skottgluggen för att han tycks ha tankarna på annat (läs Inter) och för att han saknar det som krävs för att bära upp kaptensbindeln. Cerci häcklades för att han kort och gott är ett skämt på planen. Frenesin var så stor att ingen kom undan, inte ens de allra yngsta Babacar och Ljajic som anklagades tillsammans med Cerci igen för sitt ständiga uteliv och uteblivna prestationer på planen.

Ledningen ett spöke, inget nytt där men inkompetente Alessandro Mencucci symboliserar ledningens totala frånvaro.

Övergångskampanjen ett fiasko, coppia Mihajlovic-Corvino har inte rosat marknaden. Vare sig på plan eller utanför. Den förste som väljer för tillfället att lista Corvino som den med kanske enskilt störst ansvar för det totala misslyckandet, är ingen mindre än den klassiska radiorösten David Guetta. Dessa båda herrars dispyter är sedan en längre tid tillbaka kända för allmänheten och sportjournalisten håller i dessa tider ingenting tillbaks.

Det här är Vår  ”silenzio stampa”.

”BASTA FIRENZE MERITA RISPETTO” -Marasma 1993

Startelvan

———–Gilardino———–

Ljajic———————Cerci

Montolivo-Donadel-Santana

Gulan————–De Silvestri

(De Silvestri)——-(Comotto)

—-Kröldrup—Gamberini—-

————-Boruc—————

D’Agostino vilas åter enligt ”Corriere dello Sport – Stadio”, Santana ersätter och det ger plats för Cerci på kanten. Troligt inhopp av Behrami efter halvtid. Enigma på ytterbacksplatserna där Gulan vikarierar till vänster för avstängde Pasqual, eller så intar formsvage ”Lollo” positionen han om möjligt är ännu darrigare på. Comotto backar i så fall upp till höger. Coppia Kröldrup-Gamberini får förnyat förtroende trots plattmatchen mot Lecce.

Bröderna Daltons eskapader

Bolatti tackade bestämt men respektfullt nej till Internacionals erbjudande strax innan midnatt. ”Mission Impossible” skriver man i tabloiderna, gällande att kränga iväg Felipe, Bolatti och Zanetti. Det är dock ACF själva som satt sig i situationen.

Hela cirkusen påminner mig om något av bröderna Daltons alla misslyckade rymningsförsök eller rån i den tecknade albumserien om ”Lucky Lucke”. Från vänster Joe (ADV) som utmärks av sin korta stubin tillika kroppsväxt, William (Corvino), Jack (Mihajlovic) och längs till höger den långgänglige och trögtänkte Averell (Bolatti). Mellanbröderna William och Jack är mer eller mindre mellanting av Joe och Averell med Jack som den lite mindre eftertänksamme.

Vi hade en gång i tiden en ambitiös ledning, med en exekutiv sportdirektör och en tränare som satte sina krav på vilken typ av spelare som behövdes. Idag har vi varken ambitionerna  eller en sportdirektör som levererar (”stjärnvärvningen” Behrami talar sitt tydliga språk). En mindre eftertänksam tränare som får äta upp det han sa veckan innan, ”Mutu är ingen spelartyp vi behöver”, stup i kvarten. Och spelare som på så sätt aldrig passar in eller förstår spelidén, lite som Bolatti ser ut på en fotbollsplan.

Jag ser framför mig hur allt är uppdukat och klart, Bolatti till Internacional för €5milj. En betydelsefull inkomst som i princip täcker övriga sparsamma övergångar detta vinterfönster (Behrami €2milj och Neto €3,5milj),  äntligen! Väskorna är packade och klara och man har skjutsat ut dom och samlats på Amerigo Vespucchi (flygplatsen) för att ta farväl. ADV och Corvino gnugar händerna…  var är Bolatti? Kvar i Firenze!!? och avnjuter en klassisk bistecca fiorentina.  Förutom trögtänkt så återspeglas Avarell som ett matvrak.

Givetvis så är Bolatti långt ifrån trögtänkt i verkligheten. Varför ta €300.000 eller i bästa fall €500.000 när han redan får €800.000, för halva jobbet? Visst riostolen i Brasilien kanske låter mer lockande, men han får nog mindre användning för den än den han satt upp bredvid bänken på Franchi.

Ett Daltonrån innan månadsslutet? Mission Impossible!

Buonasera

Report Medico tillbaka. Klart, slut.

Buongiorno

Senaste MERCATOBOMBEN: Bolatti till Internacional för €5milj.

Jag tror aldrig  jag har känt samma glädje över att en spelare  lämnar. Sen slår det mig att priset det talas om är nog för bra för att vara sant. Infon om en flytt till Brasilien för den långgänglige kommer i första hand dock från en av f.it.’s känsligaste tentakler i mercatodjungeln, så jag håller tummarna och hoppas på att delar av informationen är sann och att den håller hela vägen.

Till dess en liten highlight reel från en annan del av Brasilien och O’Animal.

Full House!

Braksuccé är det enda ord jag kan stava till efter nystarten av MoViola. Johannes sa ”hallå” på morgonen, tätt följd av W, Serben sa ”hajde”, Tillbergs primaverakunskaper fick rum att glänsa ytterligare lite till, och nu senast anslöt även Tony och sist men inte minst så slöt Hz cirkeln. Sex olika expertåsikter att gotta sig i, för er läsare om:

• ”Mutus vara”
• ”Corvinos mercato”
• ”Primaveraspelare efterlyses”

Njutbar läsning som lovar gott inför framtiden. V C S expanderar i stället för att förlora mark idag, vilket bara kan ses som positivt. Jag hoppas mitt sista ess i rockärmen spelar hem det hela. Till dess…

Buona!

Guldbrunt, ett annat ord för beige?

”Jag tar beslutet” Andrea Della Valle har sina femton utanför Campini och utnyttjar dom till max. ”Efter att jag sett honom i ögonen så bestämmer jag mig” den hårda tonen ett skådespel, ett beige sådant, frasen får mig att tänka på något annat beige: Christer Sjösted&Vikingarna om Mutus ”leende guldbruna ögon”.

Det beige börjar kännas överspelat och förutsägbart, dags att se sig i spegeln och kamma sig istället. All polemik som varit, alla olika viljor om Viola ska ha ett eget Disney Land eller bara ett upp-piffat Franchi, om vem som gör vad för stan och för klubben och de som går stick i stäv med Viola Fair. Se bara var det har lett oss, på ruinens brant.

Vi är numer snarare en nyans av blå än lila. Man kämpar för att få ihop de officiella siffrorna till 20.000 på hemmamatcherna men spektaklet vittnar om mindre än så. Halvtomt och ödsligt känns Artemio Franchi dessa dagar. Una fortezza? Ett skämt säger jag. Entusiasmen har dött ut i Firenze, och det på grund av en rad liknande händelser som Mutu-såpan, tessera och övrigt elände.

Till ADV’s förtjänst bör dock tilläggas att han ändå faktiskt hintade om Mutus återinförande i truppen. Detta bl a genom klargörandet av att mercato som Corvino idag sa är ”chiuso”, var så enbart gällande försäljningar (+ fenomenet stannar -soporna stannar). Samtidigt hålls dörrarna upp ett litet tag till för ännu ett (stort?) namn.

Har vinden börjat vända? Möjligen, kanske, åtminstone om man ska tro Fredrik och grabbarna i MoViola. De knapra förhoppningarna och reservkrafterna läggs på att fenomenet spelar mot Genoa, helst redan mot Lazio nu på lördag. Se nu till att få allt överstökat och ge oss åter en plats i Europa!

Avanti!